– Allt blev mörkt inom mig; svartsjukan, osäkerheten, ilskan och ångesten liksom rasade. Jag försökte hantera det så som vi män har fått lära oss att hantera känslor på: genom att förtränga, dricka alkohol och bita ihop, säger han och tittar ner i bordet.


Vi sitter i ett mötesrum på Línea Calma, en gratis stödlinje för män i Colombias huvudstad Bogotá. Det var hit Andrés Felipe Rodríguez sökte sig när det inre trycket till slut blev för stort.


– Jag hade hört om Línea Calma i en podd en gång och tyckte att det lät bra, jag kunde liksom identifiera mig med killen de intervjuade. Men sedan tänkte jag inte mer på det förrän den där kvällen när jag fått reda på att hon jag dejtade skulle träffa sitt ex.
Då kände jag att det kanske var dags att ringa, jag var i desperat behov av att få hjälp att hantera mina känslor.


Pappan var militär


Línea Calma har funnit sedan 2020 och erbjuder både enskilda stödsamtal via telefon och längre så kallade psykoedukativa behandlingar online där klienten får lära sig hur känslor, tankar och beteenden påverkar varandra. Det var en sådan behandling som Andrés Felipe Rodríguez erbjöds när han till ringde.


– Först trodde jag att jag bara behövde hjälp att hantera den specifika situation med tjejen som jag befann mig i. Men under samtalets gång insåg jag att det fanns mycket mer under ytan att utforska. Att den där osäkerheten, svartsjukan och oförmågan att sätta ord på vad jag känner har varit ett problem för mig under hela mitt liv.

Han växte upp med en pappa som var militär, sällan visade känslor, men som också kunde explodera när man minst anade det.


– För det mesta var han tystlåten och om man behövde hjälp så var det enda han kunde erbjuda pengar, aldrig emotionellt stöd. Några gånger var han också riktigt våldsam mot mig, och det var inte som andra föräldrar som kanske gav sina barn en örfil eller smisk på rumpan, utan han liksom kastade ner mig på golvet som om jag vore en fullvuxen man han skulle slå ner. Jag hade inte en chans, berättar Andrés Felipe Rodríguez.



Han har varit väldigt rädd för att bli som sin pappa, eftersom han känner igen en del av av pappans destruktiva beteenden och machoattityder hos sig själv.


– Därför var det en lättnad att dels få hjälp att förstå att vissa saker är inlärda och att man som pojke eller ung man ofta har sin pappa som manlig förebild. Men också att man göra något åt det när man väl blivit medveten om det, och att det finns verktyg för att hantera sina känslor. Att bara lära mig att själv kunna svara på frågan ”varför känner jag som jag känner” har varit omvälvande för mig!


Triggad av männens berättelser


Den som tog emot Andrés Felipe Rodríguezs samtal när han för första gången ringde till Línea Calma var psykologen Paola Murcia, och hon har också fortsatt att vara hans psykolog i den psykoedukativa behandling han nu går i. Hon ingår i det team av sammanlagt åtta psykologer som från måndag till söndag, året runt, tar emot telefonsamtal från män över 18 i Bogotá.


– Anledningen till att jag började jobba här var på grund av mitt intresse för feminism och jämställdhetsfrågor. Jag insåg hur viktigt det är för den feministiska analysen att även inkludera samtal om maskulinitet, och jag var väldigt nyfiken på mäns perspektiv och erfarenheter.

Nu har hon arbetat i drygt 1,5 år på Línea Calma och trivs med sitt jobb. Men det är inte alltid helt lätt att som ung kvinnlig psykolog lyssna på män som berättar om jobbiga saker de gjort mot kvinnor. Ibland blir Paola Murcia triggad.


– I början var det jättejobbigt att höra deras historier, det är så tydligt hur normaliserat våld, svartsjuka och sexuella övergrepp är i vårt samhälle – och vilken stor tystnadskultur som råder kring det. Självklart blir jag ibland påmind om smärtsamma saker jag själv har varit med om, det är oundvikligt, men jag lär mig att hantera det.


Att många män har lättare att prata om känsliga saker med kvinnor än med andra män är också något hon har lagt märke till, både i sitt jobb som psykolog på Línea Calma och i sitt privatliv.


– Många vill liksom att man ska vara omhändertagande och bekräftande, men så fort jag börjar ställa obekväma frågor eller ifrågasätta vissa beteenden tycker de inte att det är så kul längre, säger hon.

Andrés Felipe Rodríguez är en av tre män som hon just nu tar emot för psykoedukativ behandling, och hon ser nöjd ut när hon beskriver hur hans process har utvecklats under den tid de träffats.


– Det har varit väldigt fint att jobba med Andrés, för när han först ringde handlade det om ett specifikt kärleksproblem med en specifik tjej. Men ju mer vi har pratat, desto mer har vi förstått att det handlar om relationer generellt, hur tvåsamhetsnormen påverkar oss och hur det hänger ihop med maskulinitet och idén om vad en man är eller bör göra.



Svårt att visa känslor

Att en stor del av samtalen till Línea Calmas stödlinje handlar just om svårigheterna att vara man och de begränsningar som de traditionella könsrollerna för med sig är något som även hennes kollega Andrés Suarez kan intyga. Han säger att de flesta män ringer för att de har problem med sina känsloliv eller har svårigheter i sina nära relationer.


– Det finns en stor mångfald i vilka män som hör av sig; de kommer från olika samhällsklasser, även om de flesta är någon slags medelklass, deras åldrar varierar från 18 till 78 år, och de befinner sig i olika skeden i livet. Det som dock går som en röd tråd i samtalen, som kan handla om allt från ensamhet, ångest och våld till svartsjuka eller depression, är att de inte känner att de har någon de kan prata med. Det första och största behovet som jag ser är just det; att få möjlighet att sätta ord på sina känslor och att en annan person lyssnar.



Andrés Suarez menar att den traditionella mansroll som män i Colombia vuxit upp med, och i stor utsträckning fortfarande identifierar sig med, handlar om att vara stark och inte visa vissa känslor.


– Därför kan det vara ett jättestort steg att ringa till oss och öppna sig för en annan man, till exempel mig. För många är det kanske första gången de faktiskt berättar hur det mår, eller berättar om sitt våldsamma beteende som något problematiskt, säger han.


Att Colombia är ett av världens mest våldsamma länder, där den väpnade konflikten mellan paramilitärer, gerillagrupper och regeringsstyrkor pågått i över 50 år och skördat över 200 000 människoliv, är också en viktig del i förståelsen av colombianska mäns våldsutövning, menar Andrés Suarez.


– Vi har levt så länge i det här inbördeskriget att våldet har blivit normaliserat och ett vanligt sätt att konfrontera eller ”lösa” konflikter på, både på makro– och mikronivå. Att män utövar 
våld är både kulturellt och socialt accepterat, vilket får fruktansvärda konsekvenser både för andra människor och dem själva. 


När fredsavtalet mellan regeringen och FARC-gerillan undertecknades 2016 innebar det att hundratals män lämnade sina liv som soldater och troligtvis idag lever med traumatiska upplevelser och olika erfarenheter av våld.
 Har de sökt sig till er på Línea Calma?


– Jag kan inte svara exakt på om de som har ringt har varit före detta gerillamedlemmar eller paramilitärer. Däremot kan jag säga att jag har pratat med stödsökande män som har varit involverade i den väpnade konflikten på olika sätt, både offer och förövare, och även poliser och personer från regeringsstyrkorna har sökt sig till vår stödlinje. 



Omsorgsskola för män

Línea Calma är ett kommunalpolitiskt initiativ i Bogotá och finansieras till största delen med statliga och kommunala medel.
Det är en del av det större kommunprojektet Cultura Ciudadana 
(Medborgarkultur) som dels vill bredda begreppet kommunalpolitik till att även inkludera informella strukturer, och dessutom engagera medborgarna att vara med och förändra beteenden eller attityder som inte är bra varken för samhället eller dem själva.


Ett av de viktigaste områdena i Cultura Ciudadana är jämställdhet och det är här Línea Calmas systerprojekt Escuela Hombres al Cuidado (Omsorgsskola för män) kommer in.


Till skillnad från stödlinjen Línea Calma, som endast bedriver sin verksamhet digitalt eller via telefon, har Escuela Hombres al Cuidado både en buss med uppsökande verksamhet och en fysisk mötesplats dit män kan komma för att lära sig att praktisera omsorg. 
José Diaz, som idag är samordnare för Línea Calma men som tidigare var ansvarig för Escuela Hombres al Cuidado, beskriver omsorgsskolan som en nödvändig del i jämställdhetsarbetet.


– Precis när vi startade verksamheten kom en stor, nationell undersökning som visade att colombianska kvinnor utför omsorgsarbete i mycket större utsträckning än vad colombianska män gör. Flera enkäter visar också att många män ser omsorg som en ”naturlig” egenskap hos kvinnor, och när de själva utför omsorgsarbete så betraktar dem det som att de ”hjälper” kvinnorna med något som egentligen inte är deras uppgift.
 Det är de här föreställningarna vi vill ändra på, säger han.



På omsorgsskolan får män träna på att både ta hand om sig själva och andra. Lektionerna kan innehålla allt från att lära sig att byta blöjor, ta känslomässigt ansvar i en kärleksrelation eller hantera när ens barn får utbrott. Återkommande inslag på schemat är också reflekterande samtal med andra män och pedagogiska lekar som utmanar sexistiska idéer och fördomar.


– För oss är det viktigt att utmana och utvidga begreppet omsorg, för det handlar inte bara att ta hand om hushållsarbete eller barn, utan även om att ta hand om sina relationer, sig själv, sin stad och planeten som man bor på. Det är något som män måste börja göra i mycket större utsträckning, och det får de träna på hos oss, säger José Diaz.