Vad är inflation?

Inflationen är ständigt närvarande i politiken. Under 20 års tid fick svenska folket lära sig att ”hata inflationen”, under lika lång tid har vi fått höra att lönehöjningar bara blir luft i plånboken. Höjda löner ger bara höjd inflation, påstods det.

Det var löneökningarnas fel att Sverige hade hög inflation, brukade man säga i nyhetsprogram och tv-fåtöljer. Vid varje avtalsförhandling brukar även idag kommentatorerna påpeka att ”man” är orolig för att ”löne- och priskarusellen” ska börja snurra.

Samtidigt vet alla ekonomer att det här inte är hela sanningen. Inflation beror på många saker, den kan bero på löner, på devalveringar, på att riksbanken tryckt för mycket pengar eller på att företagen höjt sina priser.

Faktum är att lönen bara stod för en dryg tiondel av inflationen åren då vi hade hög inflation. Vinstjakten stod för mer än lönerna, liksom devalveringarna av kronan och sedan en sjunkande krona under årtionden med flytande valuta. Under perioder har även skattehöjningar svarat för den allra största delen av inflationen.

På 2010-talet har världen inte diskuterat inflationen lika intensivt. Med räntor runt nollstrecket blev det ett abstrakt problem. Men ändå är var hotet om en eventuell framtida inflation som gjorde att till exempel Riksbanken höjt räntorna. Vilket är lite märkligt. Höjda räntor skapar nämligen också inflation.

Inflation är penningvärdesförsämring.

Låt oss först se vad inflation är. Nationalencyklopedin förklarar så här:

”Inflation (likabetydande eng. inflation eg. ’uppblåsning’, av lat. inflatio, av inflo ’blåsa upp’, ’komma att svälla’), fortgående ökning av den allmänna prisnivån.”

Inflation är alltså något som växer och sväller. Men det finns ett äldre svenskt ord för vad som händer, och det är ”penningvärdesförsämring”. Vi tycker att det fångar begreppet bättre. Det handlar helt enkelt om att våra pengar blir mindre värda. Så här har det sett ut under 100 år (Diagram 12.1).

Vad betyder det här? Låt oss säga att du idag har 100 kr och köper varor för dessa. Nu gör du en tidsresa och åker tillbaka till 1900. Hur mycket hade du då fått för en hundralapp? Jämfört med dagens priser skulle du då ha kunnat handla för 6 858 kronor! 50 år senare fick du varor som idag är värda 2 277 kronor. År 2000 fick du varor för 155 kronor, år 2020 blev det bara 120 kronor. Penningvärdesförsämringen är alltså mycket stor på bara några generationer. En krona är nästan aldrig värd en krona några år senare. Men varför?

Inflationen förklaras olika

Det finns många olika förklaringar till varför inflationen existerar. En del skyller på löntagarna och lönekampen. Andra ser räntan som den grundläggande faktorn. Genom att man får ta ut ränta höjer man ju priset på pengar, en krona kostar inte 100 öre utan 105 öre om räntan är 5 procent. För låntagaren blir i praktiken en lånad krona värd mindre, nämligen 95,3 öre.

Andra ser den inbyggda latheten i kapitalägandet som en orsak. Kapitalismen handlar om att skydda sitt kapital med olika medel. Ett enkelt sätt är att höja priset på en vara för att skydda vinsten vilket skapar inflation. Det här är en metod kapitalägaren tar till först, innan han försöker att höja produktivitet eller införa ny teknik. (Därav anklagelsen om lathet.)

Vi tycker inte att det finns någon enkel och bra heltäckande förklaring. Och frågan är om det egentligen är det viktigaste. Inflationen finns, den viktiga frågan är hur den ska hanteras.

Man kan naturligtvis tänka sig en ekonomi helt utan inflation. Det finns flera teorier om en räntefri ekonomi där man matematiskt kan visa fördelarna för hela samhället om rätten att ta betalt för pengar (genom ränta) avskaffas. Men även om det är intressanta modeller att diskutera så menar vi att man bortser från det egentliga problemet. Om inflationen bara beror på räntan så är det egentligen hela kapitalägandet man ifrågasätter och då är lösningen ett helt annat system. Men vi tror inte problemet med inflationen kan vänta till ett annat samhälle. Vi tror att vi måste hantera det idag. (Diagram 12.2)

Om man tittar på förra århundradets 1900-talets inflation så ser det mycket dramatiskt ut. Den tjocka linjen visar inflationen som ett genomsnitt under fem år, den tunna linjen den årliga inflationen.

Om vi bortser från de extrema åren runt de båda världskrigen och strax efter, så kan man se att från mitten av 50-talet hade vi en stigande inflation fram till 1982. Det är också de år då svenska löntagare faktiskt fått det bättre realekonomiskt.

Under årtiondena därefter har politiken kämpat för att minska inflationen, ja, 1990 blev det rent av den viktigaste målsättningen för regeringens ekonomiska politik. Dessa årtionden har samtidigt varit dåliga för löntagarna.

På senare år har Europa upplevt en snabb inflationsökning. Denna gång baserat på effekter av kriget mot Ukraina som bland annat lett till höga energipriser i EU. Men även denna gång är det löntagarna som fått betala effekterna av inflationen med höga räntor och höjda priser.

Den viktiga frågan blir därför snarare den här: Vad är bäst för löntagarna? Inflation eller inflationsbekämpning av en nyliberal modell?