Varför vill Riksbanken ha låg inflation?

Sedan riksbanken slutade vara en politiskt styrd bank och började kallas självständig är det många som också försökt hävda att Riksbankens åtgärder är opolitiska. De handlar – menar man – om neutrala ekonomiska åtgärder för allas bästa.

Vi ser inte Riksbanken på det sättet. Vi menar att den är en politisk aktör, Riksbankens agerande bygger på en högerpolitisk ekonomisk analys och är inget neutralt. Det gäller även riksbankens anti-inflationspolitik. Sedan 1995 har Riksbanken självständigt skött inflationsbekämpningen i Sverige. Det har gjort så att vi haft en extremt låg inflation. Ja, flera år har vi faktiskt haft deflation, det vill säga att pengarna ökade i värde, se diagram 12.11.

Den höga inflationen de senaste åren är en inflation som kommit via kriget som Ryssland startat mot Ukraina. De extrema energipriserna i Europa som skapades påverkas inte av Riksbankens räntehöjningar, men ändå var det höjda räntor som blev Riksbankens snabba svar i krisen.

Men varför vill Riksbanken pressa ner inflationen hela tiden? Vad är det egentliga motivet för såväl arbetsgivare som nationalekonomer och bankens ledamöter att så envist fixera sig vid ett problem?

Officiellt säger man bara att det är bra att priserna är stabila.

Men en inflation på 4 till 5 procent har aldrig varit något problem för ett samhälle att leva med.

Så vad är då orsaken? Jo, låg inflation brukar ge högre vinster.

Inte direkt. Utan genom att politiken för att få låg inflation är att skapa och behålla en hög arbetslöshet, vilket gör det enklare att pressa upp vinstnivån för företagen. Hög arbetslöshet innebär lägre lönekrav från de anställda.

Det är alltså omvända världen som gäller. Hög arbetslöshet har vi för att hålla en extremt låg inflation. Om staten till exempel vill anställa fler offentligt för att minska arbetslösheten kommer Riksbanken att höja räntan eftersom deras teori är att inflationen stiger om arbetslösheten blir för låg.

När Riksbanken höjer räntan blir det svårare att få fart på ekonomin och skapa nya jobb.

Med inflationsbekämpningen som argument hålls alltså arbetslösheten uppe. Detta trots att det inte är lönerna som pressar upp inflationen.

Vi tror att vår ekonomi inte går att begripa om man inte hela tiden tittar på relationen mellan vinster och löner. Hög arbetslöshet gör det lättare för företagen att hålla uppe vinstandelen i produktionen. Det är alltså inte låg inflation eller stabila priser som är målet för en nyliberal ekonomi. Utan målet är högre vinster, även om det måste ske till priset av hög arbetslöshet. Detta är dock inget man kan säga högt.

Alltså pratar man istället om inflationen eller om statsskulden eller varför inte om globaliseringen som anledningen till att det som sker måste fortsätta ske. Den enkla sanningen kan helt enkelt inte sägas högt. Målet för den nuvarande ekonomiska politiken är att hålla uppe vinsterna.