Är låg inflation alltid bra?

Sedan fyrtio år tillbaka har inflationen varit den stora boven när brister i den ekonomiska utvecklingen har diskuterats i media eller på seminarier. Det började i slutet på 1970-talet och fick fullt genomslag från slutet av 1980-talet. Sedan dess har en låg inflation varit målet framför andra. Låg arbetslöshet och en jämnare inkomstfördelning har förpassats till, i bästa fall, andra rangens mål för den ekonomiska politiken. Först ska pengarnas värde skyddas. (Diagram 12.9)

Men det finns egentligen ingen förklaring till varför det skulle vara bra med lägsta möjliga inflation. Däremot finns det en hel del som tyder på att alltför låg inflation kan vara skadligt.

Vi har gjort diagram som försöker visa skillnaderna mellan olika inflationsnivåer. De beskriver hur hög inflation olika länder har och jämför sedan med hur hög tillväxten varit.

I tidigare upplagor av Ekonomihandboken har vi tittat på 64 länder där det finns uppgifter om tillväxttakt och inflation. Vi har då delat in länderna i fem lika stora grupper efter inflationstakt och sedan jämfört den genomsnittliga tillväxttakten för de fem grupperna. Det visar sig då att riktigt hög inflation – över 12 procent per år – påverkar tillväxttakten negativt.

Men! Alltför låg inflation är heller inte bra. Den ”bästa inflationen” verkar under den här perioden ha legat runt 6 procent per år.

Sådan fakta borde ha varit en varningssignal för de som hävdar att lägsta möjliga inflation skulle lösa problem med tillväxt och arbetslöshet. Ändå blev låg inflation den ekonomiska politikens främsta mål istället för sysselsättning.

Nu beror naturligtvis tillväxten i olika länder på en mängd olika saker. Men åtminstone en del av skillnaderna är hur hög inflation landet har. (Diagram 12.10)

Tittar vi på 2000-talet blir bilden lite annorlunda. Nu har vi ett större antal länder med relevant statistik. Under denna period verkar det inte ha funnits några länder där hög inflation skapat stora problem för tillväxten. Men inte heller låg inflation har påverkat tillväxten positivt.

Visst har de rätt som hävdar att det kan skapas en okontrollerad inflationsspiral. Alltför hög inflation betyder att samhället helt enkelt inte fungerar som det ska, varken företag, löntagare, banker eller sparare har förtroende för pengarnas värde. Det är naturligtvis svårt att säga vad som är hönan och vad som är ägget vad gäller mycket hög inflation och negativ tillväxt, men det finns åtminstone inget positivt med inflationstal som är extremt höga.

Men lika sant, som att det finns risk för en okontrollerad inflationsspiral är att en alltför hård anti-inflationspolitik riskerar att strypa tillväxten.

I Sverige kan vi ju se kostnaden väldigt tydligt. Baksidan av inflationsbekämpningen har här varit nedskärningar i offentlig sektor och hög arbetslöshet. När detta skrivs våren 2025 har Sverige en massarbetslöshet på över 10 procent, den hårda anti-inflationspolitiken har inte hjälpt till att lösa det.

Inflation är helt enkelt inte den enkla fråga man ibland kan få för sig när ekonomer säger att den ska ”pressas ner”. Det finns ett pris för ekonomisk politik och frågan är vem som ska betala. Anti-inflationspolitiken har inte visat sig vara löntagarnas bästa vän. Men heller inte tillväxtens.