Ständigt denna kris!

Ekonomi verkar ibland ha två helt olika parallella verkligheter. I en period kan man läsa krisrubriker i press och dramatiska berättelser i TV om ett fall, ett sammanbrott, en börskrasch. Samma period pågår en långsam omställning av ekonomin för vanliga medborgare utan större dramatik. Det som kallades kris och krasch har då handlat om störningar för de som varit vana att se ett ständigt öka värde på sina tillgångar, det har inte varit kris i de grundläggande samhällsnyttigheterna som energiproduktion, matproduktion, bostäder eller vård. 

Samtidigt kan det pågå en utdragen kris riktad rakt mot löntagarna i decennium utan att en enda rubrik skriker om kris. 2024 har Sverige 10 procents arbetslöshet. Det borde lett till stora rubriker och diskussioner, arbetslösheten är ett politiskt misslyckande och en ekonomisk katastrof för de drabbade. Men eftersom utslagning av fattigare medborgare inte minskar börskursernas bana så får denna kris bara pågå och pågå utan åtgärder.

Men det finns perioder där krisen slår över nästan alla i samhället, det är kriser där den ekonomiska makten får panik och där vanliga löntagare blir så oroliga att deras beteende påverkar ekonomin i helhet.

Inte en enstaka kris

Världen har genomgått stora finanskriser sedan 1970-talets första skakningar. Oljekrisen 1974, de stora börskriserna på 80-talet i USA, de regionala bank- och fastighetskriserna i land efter land där banker avreglerats. I Sverige hade vi den stora nationella krisen 1992–1994. För det forna Sovjetunionen var 90-talet ett ekonomiskt haveri där BNP rasade och medellivslängden förkortades snabbt för befolkningen. I södra Asiens ”tigerekonomier” kraschade ekonomin samman några år senare.

Krisen återkom i väst genom de stora börskrascherna runt it-boomen i början av det nya seklet. Sedan kom finanskrisen 2008 som gällde som sagt alla länder. Samtidigt. Och efter den har vi haft flera kriser som skakat om åtminstone hela Europa. Eurokrisen 2015. Pandemikrisen 2020–2022. Energi och inflationskrisen efter 2022 som en följd av Rysslands krig mot Ukraina.

Sverige är ett av världens rikaste länder med ett brett och omfattande näringsliv med stora exportföretag, stora offentliga företag och en aktiv grupp småföretag plus en forskning i världsklass.

Landet har också stabila avtal mellan arbetsköpare och löntagare, vi har billig energi men ändå visar ett enkelt diagram över Sveriges BNP, en kurva som mer liknar berg och dalbana än stabilitet.

På 90-talet skapades en stor kris genom att den borgerliga regeringen (med stöd av Socialdemokraterna) införde en fast valuta som snabbt försvårade för de stora exportföretagen och som därmed spekulerades sönder av svenska och utländska företag. En flytande krona löste problemet med valutan, men kvar fanns bankkris, fastighetskrasch, offentliga underskott och ökad arbetslöshet. Landet fick genomlida en krispolitik i åtta år med minskade löner, privatiseringar och åtstramning av offentligt välfärd.

Ett brant fall under ett år av BNP skapade alltså en kris som löntagarna fick betala under lång tid.

Samma sak hände 2009 när den stora krisen slog sönder bland annat fastighetsbolag, bilföretag och banker i USA, den krisen ledde snabbt till kris i Sverige med stort fall i BNP.

Ett nästan lika stort fall skedde 2015 när EU:s samlade politik handlade om åtstramning för att bota den kris euron satts i genom en mångårig stadig överföring av kapital till privata banker som inte investerade i produktion eller forskning utan spekulerade på den kortsiktiga finansmarknaden. (Diagram 11.4)

Sverige som ett litet exportberoende land är känsligt för finanskriser. Men kriserna skapas i finansvärlden och inte i den verklighet de flesta av oss lever i.

Att vår ekonomin 2009 krympte med 5 procent, är en ovanligt snabb och stor kris. Och medicinen mot kriserna har styrts av teorier som visat sig vara fel gång på gång. Vi menar att kriserna förvärras genom en politik som stöder spekulationsekonomin. Det här gäller även globalt. Tittar vi på de rika OECD-länderna är bilden densamma. Kapitalismen som ekonomiskt system verkar ha allt svårare att leverera tillväxt. (Diagram 11.5)

En blind ekonomi?

Det märkliga man ser, när man i efterhand läser tidningar och böcker om ekonomi från året före en kris, är att det som sker aldrig syns i förväg. Det finns inga varningar som bryter igenom framgångsmyterna, det finns inga riskanalyser av vad som kan ske. I efterhand kan man hitta några som varnat, men alltid för döva öron.

Den dominerande kåren av nationalekonomer och bankanalytiker har varit som blinda, de kunde, bara några månader innan krascherna, skriva prognoser om att tillväxten skulle växa med si eller så många procent.

Det är som om alla dessa kårer av kunniga ekonomer var försedda med glasögon som gjorde att man kunde se datamodeller av världen ner i hundradels procent. Men glasögonen var så tunga att man aldrig kunde lyfta dem och se vad som hände utanför.

Alla är inte med och betalar

Kriserna drabbar olika. För en liten del av mänskligheten innebär kriserna att de faktiskt blivit rikare. Två år efter krisens utbrott 2008 fortsatte de amerikanska storbankerna som om inget har hänt. Ägarna hade blivit rikare, bonusen flödade åter på Wall Street, små konkurrenter hade slagits ut och med storbankernas affärer skyddades av statliga garantier.

Även i Sverige har de stora bankerna gått starkare ur kriserna. Att man 2023 och 2024 gjorde rekordvinster trots att världen var inne i en djup kris på grund av Rysslands krig mot Ukraina, har inte påverkat finanskapitalets förmåga att öka sina vinster under krisåren. (Diagram 11.6)

De senaste två åren har bankernas överskott legat på drygt 300 miljarder kronor årligen. Under de senaste fem åren summerar ränte- och provisonsöverskotten till 1 200 miljarder kronor.