Så styr börsen företagandet

Det är viktigt att förstå att aktiernas avkastning för länge sen slutat vara motorn i börsutvecklingen. Låt oss ta ett gammalt exempel, nämligen försäkringsbolagen. I september 1997 hade till exempel Folksam 14 procent av sin portfölj placerad i Ericsson. Börsvärdet var över 1,8 miljarder.

En Ericssonaktie var då värd cirka 350 kr. Samma år var bolagets totala vinst cirka 10 kr per aktie. Utdelningen per aktie blev 3,50 kr, det vill säga ynka 1 procents avkastning på en köpt aktie sommaren 1997.

Även om det inte sägs så är det alltså inte på företagens verksamhet som pensionsbolaget Folksam i detta fall ska kunna ge sina sparare avkastning. Nej, det hela handlar om spekulation, en förhoppning om att aktien ska gå upp så att någon annan vill betala mer för den senare. Bara då blir aktieinvesteringen lönsam.

Börsen gynnar inte företagen

Kritiken mot börsekonomin har varit märkligt frånvarande sedan nationalekonomerna gömde Keynes under mattan för 40 år sedan.

Ett av de största missförstånden i debatten är att börsen ger pengar till företagen. Det stämmer inte. När någon köper eller säljer aktier på börsen så är det bara de tidigare ägarna som får pengar. Inte företaget.

Bara vid nyemissioner går nya resurser till företagens verksamhet.

Men det är bara en liten del av företagen som behöver det.

Under ett av toppåren för vinstandelen, 2023, gjorde de svenska företagen en brutto­vinst på 1 830 miljarder. Av dessa gick 1 000 miljarder till investeringar. Resten, mer än 800 miljarder, gick till något annat. Ja, en liten del blev skatt. Totalt cirka 150 miljarder (Konjunkturinstitutet, Prognosdatabasen, Vinster). Men resten?

Jo, de gick till företagens kassakistor, till bankkonton, till obligationsköp och givetvis till börsen där företag också placerade en del av sitt kapital.

Man ska därför vara mycket enögd för att idag kunna påstå att börsen överför pengar till företagen, vilket skapar investeringar, vilket skapar jobb. Placeringar på börsen kan i de flesta fall bara löna sig om börskursen stiger. Ett enkelt diagram, 9.2, visar att den här sanningen bara blivit allt sannare med åren.

Tittar man på direktavkastningen som företagen delar ut till sina ägare så sjunker den trendmässigt. En avkastning på bara 1,8 procent är knappt så stor att den skyddar mot inflationen för ägarna. Det som krävs är höjd aktiekurs.

En stigande aktiekurs kan vara så viktig att den blir själva målet för styrelsens arbete. Ett exempel är att stora amerikanska bolag, som till exempel Apple, länge återköpt sina aktier för att därmed pressa upp aktiekursen ännu mer. Med färre aktier på marknaden stiger priset per aktie, är tanken.

Det finns naturligtvis undantag vad gäller utdelning, ett storföretag som Volvo, lastbilsproducenten är känd för att göra stora utdelningar. En annan är Handelsbanken som i flera år gett hög direktavkastning. Förklaringen handlar oftast om att bolag då har dominerande ägare som vill ha en stadig avkastning och inte är lika intresserade av börskursen då de inte vill sälja.

Men den stora trenden är minskad avkastning och ökad spekulation på aktiernas upp- eller nedgång. Företagens verksamhet påverkas därmed Allt mer av finans­kapitalets tillfälliga förändringar.

Man kan vända på det.

Vem har hört talas om att börsen räddar företag?

Det var inte börsen som räddade bankerna i kriserna.

Det var inte börsen som räddade stålföretag i kris.

Det är inte börsen som investerar i långsiktig forskning och ny okänd framtidsteknik. Utan det offentliga.

Det är inte ens börser som räddar börser i kris. Det är inte nya pengar från ­finansaktörerna som strömmar in vid nedgångar, det är tvärtom dessa som flyr snabbt för att rädda sin avkastning.

Bara det offentliga har den makten.

Är börsen ett måste?

Det finns ytterligare en invändning vad gäller börsen.

Det finns miljoner företag som klarar sig alldeles utmärkt utan börsens ingrepp och som gjort det i hundratals år.

Nämligen småföretagen. Småföretagare vet in i minsta detalj i resultatrapporterna att det stora problemet är att människor inte har råd att köpa de varor och tjänster man vill producera.

För de stora företagen märks det mest i att börskursen sjunker.

Men vad finns det för fundamental skillnad mellan ett småföretag och ett börsbolag?

Investerar du 100 000 kronor i ett småföretag, en ICA-butik, ett snickeri eller ett litet tryckeri, så kan du inte köpa ena dagen och sälja nästa. Småföretagen ägs oftast av människor som också arbetar där och deras investering är långsiktig. Det långsiktiga kapitalet blir inte likvid.

Du kan naturligtvis sälja hela din rörelse om det går bra eller tvingas till det om det går illa, men i grunden kräver företaget livstidsinvesteringar. Det är inget man kan köpa och sälja flera gånger under samma dag. Det är allt. Det är den lilla skillnaden som skapar den stora förändringen.

Börsen behöver många lydiga småsparare

För att bli rik på börsen krävs det att man köper och säljer i ett ständigt flöde. Köp och sälj många gånger på samma dag. För att detta spel ska kunna fungera krävs dock en sak.

Småspararna måste hela tiden sätta in nya pengar och själva ”ta det lugnt” om börsen faller.

För den dag aktörerna inte kan förutse småspararnas reaktion, den dagen dessa inte vill ta det lugnt utan säljer och försöker ta hem det ihopsparade, ja, den dagen blir ett ras en krasch och i en krasch blir alla förlorare. Inte ens den mest förhärdade optionsförvaltare klarar av en börs som rasar rakt ner, för då kan varken säljare eller köpare klara av att betala. Det öppnar sig ett hål i börsgolvet och ner far de, en efter en.

Detta vet marknaden.

Hälften av handeln på börsen är nämligen mäklarnas eget spelande. Men detta vet inte de som sätter några hundra kronor i månaden i en aktiefond. Att köpa aktier är alltid en risk, säger mäklarfirmorna och förklarar att det måste vara långsiktigt att investera i det kortsiktigas tempel och sedan springer de själva runt och gör snabba affärer utan tanke på annat perspektiv än de kommande timmarnas.

Och småspararna?

Småspararna har inget val.

Alternativet är offentliga investeringar

Börsen stod som sagt still (jämfört med dagens rörelser) under många årtionden i Sverige. De stora investeringarna skedde i företagen via banker och offentliga stöd. Samtidigt investerade staten stora summor direkt i företag och infrastruktur.

Det var en medveten politik.

Keynes trodde efter 30-talets sammanbrott att förnuftet skulle segra. Han skrev: ”Jag väntar mig att staten, som har möjlighet att räkna… På lång sikt och på grundval av den allmänna sociala nyttan, skall överta en växande del av ansvaret för att direkt organisera investeringsverksamheten.”

Han hade rätt i nästan 50 år. Sedan hade vi en tvärtom politik och en spekulationsekonomi i Sverige. Med jublande börsuppgångar och dramatiska börskrascher som resultat.