Är vi fortfarande jämlikast?

För drygt 40 år sedan var Sverige troligen världens mest jämlika land. För ett urval av länder såg det ut såhär. Vi låg i topp. Måttet på inkomstojämlikhet är hur mycket som skulle behöva omfördelas för att få en helt jämn inkomstfördelning. Ju högre siffra, desto ojämlikare är landet, se tabell 7.7.

Det här är rätt skrämmande siffror för den som trott att rika länder som Sverige eller Norge automatiskt innebär att befolkningen kan bli jämlikare. Så är det inte alls, vilket USA och Japans utveckling visar. Ojämlikheten ökar i rika länder medan stater som varit fattiga och fått en snabb utveckling verkar ha haft bättre utveckling av jämlikheten.

Budskapet blir ännu tydligare om vi tittar på utvecklingen i diagram 7.8.

Sverige är sämst av alla de rika länderna. Den ojämlikhet som visas upp är svår att förstå, se diagram 7.8. Högre inkomstklyftor gäller i de allra flesta länderna om man jämför med förr. De rika drar ifrån i de flesta länder. Men att just Sverige rasar jämfört med andra länder beror på en långvarig skatte- och lönepolitik. Dels är löneutvecklingen i Sverige dålig. Allt för mycket av produktionens resultat har gått till vinst istället för till lön.

I klartext betyder det här att fackföreningsrörelsen inte klarat av kampen mellan vinst och lön, utan företagsägarna har vunnit. Dels har minskningen av den offentliga sektorn inneburit att bidrag och stöd till de med låga inkomster blivit försämrade. Slutligen har skattesystemet också gjorts om så att vi har allt mindre av utjämnande skatter – progressiva – och allt mer av skatter som är lika stora för fattig som rik.

Omfördelningen i samhället har alltså minskat.

För den som tror på ordet jämlikhet har utvecklingen helt enkelt gått stadigt bakåt i de flesta rika länderna.

Hösten 2024 rapporterade institutet Oxfam nya siffror som visade att Sverige låg på plats 25 på en liknande lista. Det här gjorde att en debatt till slut uppstod mellan näringslivets tankesmedja Timbro och representanter för fackliga tankesmedjor.

Det intressanta var att Timbros vd för första gången öppet förklarade att han var nöjd med utvecklingen. Det var bra, ansåg han, att Sverige hade fått en ökad ojämlikhet. Detta då han menade att det ökade tillväxten vilket gynnar alla.

Problemet med argumentet är bara att tillväxten inte alls ökar genom ojämlikhet. Tvärtom är det snarare så att ökade löner ger ökad tillväxt mer än ökad vinst.