Hur har lönerna höjts i Sverige?

”Löneökningarna hotar stabiliteten i ekonomin.” Det är ord som man genom år­tionden kunnat höra från arbetsgivare, men också riksbank och finansdepartement. I sak har man också lyckats bromsa lönernas utveckling. Lönerna har ökat mycket mindre än vinsterna. Under perioden mellan 1976 och 1994 steg reallönerna inte alls. Under den perioden steg bruttovinsterna med 22 procent medan tjänstemännen förlorade 7 procent i reallön och arbetare vann 2 procent.

Efter 1995 har utvecklingen inte varit lika illa. Vinsten har stigit med 100 procent medan arbetares reallöner har ökat med 35 procent. Mest har lönerna ökat för välbetalda. Tjänstemännens löner har ökat med 75 procent, vilket gav en total höjning av månadslönen mellan 1995 och 2023 på 12 026 kronor. För arbetare har reallöneökningen varit mindre – 8 327 kronor per månad. Det vi ser är helt enkelt klasskillnader som ökar. Räknar vi om skillnaden mellan tjänstemän och arbetare i tusentals kronor per år får vi en bild som visar vem som vunnit mest. Se diagram 7.3.

Från mitten av 90-talet har tjänstemännen sprungit ifrån arbetare i löneutveckling på ett dramatiskt sätt, se diagram 7.4. Tittar vi på hela perioden är lönernas utveckling dyster. BNP har sedan 1976 stigit med 84 procent. Det finns alltså resurser. Men på 33 år har arbetare bara fått totalt 50 000 kr i lönepåslag. Det betyder 1 500 kr per år. Eller drygt en hundring i månaden. Från ett år till ett annat. Inte mycket att hurra för. Speciellt inte som tjänstemännen fått mer än dubbelt så mycket! Men lönernas utveckling är inte bara en klassfråga. Det är i lika hög grad en könsfråga. 

Reallön är löneökning minus inflation

• Om en månadslön ökar från 24 000 till 24 500 har man fått en löneökning på 2,1 procent. Om priserna samtidigt ökat med 1,8 procent har reallönen ökat med 0,3 procent.