Kulturdebatt. Maria Sveland.

2021-02-09 15:45
Puffetikett
Dagens ETC

Gå inte på Jörgen Huitfeldts pseudoargument om abort

Kvartals chefredaktör Jörgen Huitfeldt och de nya konservativa abortkritikerna säger sig vilja diskutera existentiella frågor.

Men argumentationen är bedräglig – och i praktiken farligare än den som driver tesen om totalförbud, skriver Maria Sveland.

Vill du fortsätta läsa?

Bli prenumerant på Dagens ETC!
Om du redan är det loggar du in här.

Betala per vecka

Från

39 kr

Beställ här!

Din prenumeration på Dagens ETC förnyas varje vecka. Avsluta när du vill.

Betala per månad

Från

139 kr

Beställ här!

Din prenumeration på Dagens ETC förnyas varje månad. Avsluta när du vill.

För några år sen intervjuade jag Mats Selander, ordföranden för en av de mest extrema abortmotståndarorganisationerna i Sverige, MRO, Människorätt för ofödda. MRO är mest kända för att dra runt på stan med stora plakat som visar blodiga foster och Mats erkände glatt och ärligt att syftet med plakaten var att skapa skam, skuld och rädsla hos alla som stod inför det svåra beslutet att göra en abort. Han ansåg att abort skulle totalförbjudas, utan undantag. Inte ens om det gällde en tolvåring som blivit gravid genom våldtäkt skulle abort tillåtas.

Han var som sagt extrem, men stod för sina åsikter och det blev ett intressant samtal som låg till grund för min dokumentär ”I huvudet på en abortmotståndare” som handlade om MRO och de andra abortmotståndarna i Sverige just nu.

MRO är tack och lov en liten organisation med få anhängare som knappast blir inbjuden i de mediala finrummen just för att de öppet och ärligt torgför sina extremistiska åsikter. Därför utgör de inte något reellt hot mot vår aborträtt.

Betydligt farligare är de konservativa tyckare som inte vågar stå för att de egentligen vill begränsa svensk abortlagstiftning (som är alldeles för liberal i deras tycke) utan istället skriver försåtliga pseudotexter där de lindar in sina unkna idéer i ord som ”djupt existentiell fråga” eller ”moraliskt komplicerad fråga”.

Häromdagen skrev den konservativa nättidningen Kvartals chefredaktör Jörgen Huitfeldt en sådan text på DN:s ledarsida där han menade att upprördheten över KD:s Sara Havernaas omfattande engagemang i flertalet abortmotståndarorganisationer var överdriven.

Att den svenska abortlagstiftningen ”har status i nivå med Moses stentavlor.”

Provocerande, menar Huitfeldt, eftersom Sverige har flest antal aborter per capita i Norden.

Sedan berättar han om det svåra beslut som han och hans fru stod inför tretton år tidigare då de väntade sitt tredje barn som med stor sannolikhet skulle födas med Downs syndrom. Till slut kom de fram till att behålla barnet. ”Ett liv som vi båda var upphov till växte”, skriver Huitfeldt och avslutar med de obligatoriska raderna om den reservationslösa kärlek som dottern nu tillför hans liv.

Det han utelämnar, och som gör texten så provocerande bedräglig och ful, är det grundläggande: han och hans fru hade valet att fatta detta svåra beslut själva.

Huitfeldt har knappast utmärkt sig som feminist genom sina år som journalist. Jag har själv blivit intervjuad av honom när han jobbade som programledare för ”Studio Ett”, där han ofta intog rollen som kritisk och ifrågasättande så fort en feminist var gäst i studion.

Men som liberal borde han åtminstone tycka att den här sortens livsavgörande, högst personliga beslut inte ska fattas av staten utan av medborgarna?

Och att anse att kvinnors rätt att bestämma över sina kroppar är ovillkorligt innebär inte att man därmed förenklar ett komplicerat existentiellt beslut. Det innebär bara att man anser att män som Huitfeldt inte ska ha rätt att fatta livsavgörande beslut om min kropp och min framtida livssituation.

Detta att låtsas att du är för laglig och säker abort men bara vill ”komplicera frågan lite” är ungefär lika bedrägligt som när människor säger att ”Jag är inte emot invandring men… man måste ju kunna säga att det är en komplicerad fråga?”.

Och som av en händelse var just frågan om att ”våga lyfta frågan om problemen med invandringen” ett av skälen till att Huitfeldt lämnade jobbet som programledare på SR. I en artikel från Expressen nämner han flyktingkrisen 2015 som ett exempel på när han insåg att han ville sluta jobba för Public Service:

”Jag tycker att vi jagade människor som försökte resa frågan om problemen med att ta emot väldigt många invandrare på kort tid. Sen när politikerna plötsligt lade om politiken, då blev det helt tyst. Integriteten bland oss journalister var ju noll.”

Tycka vad man vill om MRO:s Mats Selander och hans extremistiska värderingar, men han är åtminstone ärlig och öppen med dem.

Det är när samma unkna åsikter om kvinnors självbestämmanderätt omformuleras till ”existentiellt dilemma” eller ”problematisera” och uttrycks av en ung kvinna med blont hår, blå ögon och rött läppstift, eller en man i kostym som i tjugo år jobbade som journalist på SR, som det blir riktigt farligt.

Maria Sveland
Maria Sveland 

Är journalist, debattör och författare. Skriver krönikor för Dagens ETC.