Talet om SD som ett parti vid sidan om höger/vänster-skalan blir ännu mer falskt när det framgår att var tredje SD-väljare kommer från Moderaterna.

Kostnaden för att ta emot flyktingar är försumbar jämfört med de skattesänkningar som EU och Sverige gjort. Ska P1 också fråga om vi har råd med bistånd när nästa hungerkatastrof kommer?

SJ är inte längre till för resenärerna utan har som främsta uppgift att hålla aktieägarna på gott humör.

Var fjärde ungdom saknar arbete. Och politikerna ägnar sig åt pajkastning istället för att lösa problemen.

Svenska EU-parlamentariker inte sällan har visat sig tycka annorlunda än sina partier i vissa frågor.

Putins senaste avtal hotar inte EU:s energiförsörjning – oviljan att satsa på förnybar energi är hotet.

SD:s program är fullt av bilder som ska kännas typiskt svenska: sommarängar, barn som blåser såpbubblor och ett förälskat par som springer i vattenbrynet. Enda "problemet": inte en enda bild är svensk.

Obegripligt att terapeuter kränker personer som tillhör en grupp i samhället med dokumenterat utbredd psykisk ohälsa.

Det går inte att genomföra ett val med beväpnad milis i ryggen. Och med bara en handfull vallokaler.

Den som säljer ska bli näringsidkare, betala skatt på näringsinkomst och momsregistrera sig. Regeringen har helt enkelt krånglat till frågan mer än nödvändigt.

Calmfors är en av många högerekonomer som talar lågmält men vars förslag är hårda slag mot de som har det sämst i Sverige. Han borde klara att rakryggat diskutera kritiken.

Hur många fler människoliv ska behöva slockna innan EU går från ord till handling?

Med det sätt att räkna som de rika bankerna, staterna och företagen använder så är det faktiskt mer lönsamt att fortsätta förstöra klimatet än att bota det.

Romregister, tiggeriförbud och vräkningar av personer som bor i tältläger visar på att en vitbok över historiska övergrepp är långt ifrån nog.

Den som googlar på ”Kina” och ”Export” hittar ett utbyte mellan svenska regeringen och kinesiska makthavare som borde kräva ett chartrat plan.

Anna-Lena Lodenius uttrycker sig som någon bara kan göra om hen inte själv har upplevt hot från våldsamma högerextremister. Någon som aldrig har behövt springa för sitt liv. Som aldrig har känt att polisen och juridiken inte skyddar.

"Helt enkelt inte sant att världens blickar tvingar de maktfullkomliga att skärpa sig."