Magdalena Andersson låter KD sätta agendan. 

Andersson borde lära av Mamdani – och se Kristerssons rädsla som ett kvitto.

Kanske behöver vi en påminnelse om att det också finns sju dygder. Tänk om politiken i stället skulle utgå från dem.

Enligt Magdalena Andersson var det bara enstaka bråkstakar som protesterade mot den strama finanspolitiken. Men partiledaren hade uppenbarligen inte örat mot marken.

Jag vet inte vad som är sorgligast: att Ebba Busch vill göra rasistiska värderingar obligatoriska för att vara svensk, eller att alla andra tittar på när hon gör det.

Det är farligt att tro att den här mandatperioden bara är en olycklig paus i ett annars samarbetande och demokratiskt samhälle.

Centerpartiet är inte bäst på sakfrågorna och partiledaren hamnar i botten av förtroendelistan. Vad är egentligen Demiroks plan?