Jenny Bengtsson: Vem trivs egentligen i öppna kontorslandskap?

För några år sedan skrev jag om Swedbank och deras nya aktivitetsbaserade kontor i Sundbyberg, med fasta platser för ungefär en femtedel av personalen och i snitt 70 stolar för varje hundratal av resten. Genom att flytta sitt huvudkontor och undvika dyra innerväggar kunde Swedbank spara 200 miljoner kronor årligen och banta 65 000 kvadratmeter till 45 000. De anställda fick helt enkelt se till att dyka upp tidigt på jobbet om de ville kunna välja plats efter sina egna behov och kort på barnen, personliga detaljer och avskildhet förpassades till historien. ”En måndag till fredag-lång variant av hela havet stormar”, kallade jag det.

Någon på bankens kommunikationsavdelning mejlade mig och förklarade att jag missförstått allt, att alla visst kunde hitta platser att sitta på vare sig det var vid ett skrivbord, i en fåtölj eller i ett konferensrum och att Swedbanks vd (som för övrigt var den enda som fick ett eget kontor med väggar, vilket jag givetvis också lyfte i texten) visst jobbade jättehårt.