Jenny Bengtsson: Tack vare julkalendern

Det var andra tider då, under statartiden. Stockholm dominerades av stora herrgårdar ägda av adeln. Ett fåtal bönder ägde sina egna gårdar. De största jordbruken hade det bra. I och med det stadsnära läget gick affärerna som tåget. Det fanns behov av arbetskraft och man hade råd att anställa. Men det var knappast tal om särskilt mycket lön i den mening vi pratar om lön nu för tiden. Anställning, i den mening vi pratar om anställning nu för tiden, var inte heller att tänka på. Och arbetskraften, ja, den bestod av gifta, manliga arbetare. Hustrun kom på köpet som gratis arbetskraft. Och någon skulle ju hålla stugan varm och ställa mat på bordet också. Lön: liten basic bostad och livsmedel. Fisk, mjölk, vete och råg. 

Den här tiden har vi, så att säga, lagt till handlingarna. I dag pratas det nog mest om den  i fackliga sammanhang. Typ ”ni vill väl inte ha det som på statartiden” eller ”det här är ju vår tids statare”. Och så fattar ganska få utanför LO-toppsvärlden vad saken gäller egentligen.