Klara Olander: Sverige vägrar mänskliga rättigheter för vår urbefolkning

Solidaritet! Ordet är grundval i flera politiska partiers ideologiska fundament, inte minst i den gröna ideologin. När sociala medier under de senaste månaderna har flödat över av rapportering från gruvkonflikterna i Gállok (Kallak) och i Rönnbäcken slår det rakt in i hjärtat. Att se gröna vänner kämpa för det som är vår ideologiska kärna påminner bryskt om nödvändigheten i att arbeta politiskt för dessa värden. Solidaritet med djur, natur och det ekologiska systemet; solidaritet med världens alla människor; solidaritet med kommande generationer.

Därför vill jag skriva om exemplet Gállok utanför Jokkmokk. Där avser det engelskägda gruvbolaget Jokkmokk Iron Mines att klyva markerna i Jåhkågasska sameby i två separata delar. Området ligger långt bort från Örebro rent geografiskt, men borde ligga nära oss i den lokala debatten. Nyligen beslutade Sveriges alliansregering att riksintresset för mineralutvinning skall ges företräde framför riksintresset för rennäringen där dessa intressen kolliderar. Det är ett beslut som har fått ett enhälligt Sameting att protestera kraftfullt mot regeringens svek mot den grundlagsskyddade rennäringen, kärnan i den samiska identiteten.