PFAS är en stor kemikaliegrupp med mellan 5 000 till 9 000 varianter. PFAS lagras i naturen, och bryts i princip aldrig ner. Ämnena används inom en mängd olika områden, som kosmetika, stekpannor, industri, textilier och brandsläckningsskum. När Kemikalieinspektionen under tillsyn testade vanliga produkter som skidvalla och friluftskläder på den svenska marknaden fann de PFAS-ämnen i 76 procent av varorna.
En stadigt växande forskning visar att hela gruppen är farlig för människor och djur och påverkar befruktning, immunförsvar och orsaka sjukdomar. Nya rön från EU:s miljöbyrå EEA visar att föroreningar, där PFAS är en av unionens vanligast förekommande, kan kopplas till tio procent av alla cancerfall. Lyckligtvis har man nu inom EU:s program för kemikalier, Reach, bestämt att förbjuda PFAS som hel kemikaliegrupp från och med 2025. Det breda PFAS-förbudet tillhör de senaste årens mest glädjande miljönyheter. Men det åtgärdar tyvärr inte de mängder av evighetskemikalier som redan finns i och omkring oss.
Detta blev senast högaktuellt i samband med vårens skandal i Danmark, där PFAS-kontaminerat kött från naturbetande nötkreatur väckte stor uppståndelse. Djuren fick i sig ämnet på betesvallar som förorenats av vatten från en intilliggande brandövningsplats. Nu har barn i trakten fått kraftigt försämrat immunförsvar efter att ha ätit köttet.
Det finns inget som tyder på att Sverige skulle vara undantaget från liknande föroreningar i våra jordbruksmarker. Snarare tvärtom – högt intag av lokalproducerade livsmedel som ägg, fisk och kött var en viktig orsak till toppnoteringen i studien om europeiska tonåringar.
Trots detta har svenska myndigheter urusel koll på hur det står till med PFAS-föroreningar i jordbruksmark, visar en granskning från Sveriges Radio. Såväl konsumenter som enskilda bönder hamnar i kläm när staten inte klarar av att berätta var de farliga ämnena finns. I höst ska Livsmedelsverket för första gången börja göra analyser av PFAS i livsmedel. Det är ett bra första steg, men långt ifrån tillräckligt.
Detsamma gäller för de nya reglerna för vattenkvalitet. Livsmedelsverket föreslår att gränsvärdet för PFAS i dricksvatten sänks rejält – från 90 till 4 nanogram per liter. Men Sverige hade kunnat gå längre – i Danmark är gränsen 2 nanogram. Dessutom omfattar de nya regleringarna bara fyra av de mest skadligaste PFAS-kemikalierna, trots att gruppen som helhet omfattar tusentals varianter.
Det finns inga metoder för att ta bort PFAS från kroppen. Det enda som går att göra här och nu är att minimera exponeringen för dessa farliga gifter. Med sådana förutsättningar borde Sverige göra betydligt mer för att skydda befolkningen. Som tur är verkar det finnas en bred politisk samstämmighet för att komma åt PFAS. I valgranskningar från Sveriges Konsumenter och Naturskyddsföreningen svarar alla partier utom SD att de kan tänka sig att förbjuda misstänkt hormonstörande ämnen nationellt, respektive skjuta till mer pengar för vattenrening i kommuner med hög risk för PFAS.
Nu gäller det bara att partierna inte gömmer sig bakom EU och Reach – det finns uppenbarligen saker vi kan göra här och nu i Sverige. Gör slag i saken, skärp de statliga PFAS-insatserna.
