Kajsa Ekis Ekman: Sluta att militarisera skolan!

Har ni hört om samverkan mellan skola, polis och socialtjänst? SSP har blivit ett buzzword i alla diskussioner om utsatta områden, universallösningen som framhålls av media och kommuner överallt. Det låter bra, tänker många slentrianmässigt; det är väl positivt att myndigheterna hjälper varandra för att förebygga brott? Att de fångar upp ungdomar i riskzonen och ser till att de hamnar på rätt väg?

Vad det här betyder i praktiken är att den vecka barnen i området börjar högstadiet kommer klassrummet att få besök av polis. Inte för att skydda ungdomarna från brott, utan för att tala om vad som händer den som begår brott. Samma vecka kommer även fältassistenter, socialarbetare och andra ”förebilder” att introduceras som alla har samma budskap: Begå inte brott! Föräldrar uppmanas att vara uppmärksamma på misstänkta saker, som om den unge plötsligt har nya kläder, och direkt höra av sig till polis och socialtjänst. Präster och imamer besöker fritidsgårdar och ska lära ut rätt och fel, fältassistenterna kartlägger ungdomarnas beteende med sin ”mjukare” kompisstil (spion) och polisens närvaro understryker allvaret: Så här kan det gå om man väljer brottets bana! Sedan följer temadagar mot våld och missbruk, ”mentorer i våldsprevention” där eleverna får ökad kunskap om våld och motiveras att ingripa för att stoppa våld.