Ledare. Johan Ehrenberg.

2020-12-04 03:00
Illustration: Ulf Lundkvist
Puffetikett
Dagens ETC

Så tar vi tillsammans makten över maten från megamonopolen

Om livsmedelsbranschen får styra blir det monokultur och utsläpp som gäller.

Vill du fortsätta läsa?

Bli prenumerant på Dagens ETC!
Om du redan är det loggar du in här.

Betala per vecka

Från

39 kr

Beställ här!

Din prenumeration på Dagens ETC förnyas varje vecka. Avsluta när du vill.

Betala per månad

Från

139 kr

Beställ här!

Din prenumeration på Dagens ETC förnyas varje månad. Avsluta när du vill.

Corona har inneburit förändrade matvanor för många av oss. Vi i isolering har lagat tre mål per dag utifrån råvaror, precis som man gjorde när jag var barn. I städerna har de nya slavarbetarna cyklat runt med snabbmatrestaurangernas snabba kalorier till hemarbetande och ute på landsbygd och även i städer har dieselbudbilarna kört ut matkassar från Ica Maxi och det som verkar öka mest är halvfabrikaten för lustigt nog har vi extra ont om tid för just mat. Aldrig har väl så många dessutom haft en orosklump i magen när man äter ute.

Jag tror pandemin kommer öka matmedvetenheten, när man lagar själv står de vakuumförpackade halvfabrikaten en upp i halsen, läser man innehållsförteckningen tror man att man är på ett kemilabb och det är ingen skillnad på kött eller växt, det är samma smakförstärkare och tillsatser och palmolja och glutamat och samma ”precis under gränsvärdet” på etiketterna. (Läs gärna Mats Nilssons ”Äkta vara”-böcker. Livsmedelsindustrin är riktigt, riktigt sjuk, man manipulerar våra matliv och riskerar vår hälsa.)

För mig själv har coronan inneburit en matrevolution. Jag hade lyckan att få tag på en äldre doktor, klassiskt skolad, som visade sig vara extremt intresserad av vad vi får i oss, inte bara vilka symptom som kräver ett piller. Att mage och tarmar är livsavgörande för hälsan i stort vet ju alltfler idag (läs gärna Stefan Sundströms ”Lilla svarta”) men läkaren var extra intresserad av vitaminernas roll och hur kroppen enklare ska kunna ta upp rätt ämnen och vad som eventuellt hindrar.

Till slut gjorde jag en gentest som var väldigt rolig, det visade sig att mina gener uppenbarligen hade styrt mitt ätande en del. Det jag inte gillar (som sura saker) var sådant kroppen hade svårt att hantera, det blev rödbetor istället för surkål (yippie) och massor av gröna blad och broccoli (mera folat) istället för ris eller spaghetti. Men jag har också lämnat allt gluten då det försvårar för kroppen att ta hand om ämnen, de konstgjorda glutentrådarna i dagens fabriksbröd och pasta är fullständigt vanvettigt. (Sedan finns det en massa usla glutenfria halvfabrikat också. ”Formbröd” importerat i plasttråg från södra Tyskland till exempel.)

Numera börjar jag dagen med en jättecocktail av allt kroppen enligt gentestet behöver mer av. Havtorn, gurkmeja, aroniabär, blåbär, havre och massor med nötter och frön och hej och hå med egenkokad bärsylt och leverpastej för B12 och… gott gott. Granatäpple. Ägg från ETC Solparks små hönor. Bara raka råvaror, inget halvgjort. Kostnaden är stor, men eftersom restaurangbesöken försvunnit blir kostnaden på ett ut.

Och jo, jag mår bra, blodvärdena har förbättrats (vilket vi som har blodcancer gillar). sover bättre, tänker mer koncentrerat och frågan är då om detta sunda matintag räddar planeten.

Svaret är nej.

Bra mat utan kemikaliendustrins förstörelse ska vi äta för vår hälsa.

Rädda planeten kräver något mycket mycket mer.

Hur vi odlar är det viktigaste. Sveriges och EU:s jordbruk är monokulturer, stora utsläppare av koldioxid genom metoderna, vi plöjer sönder kollagret, men framför allt genom att vi häller ton av fossil energi på åkrarna i form av ”konstgödsel”. (Enligt FN:s mat- och jordbruksorganisation matjorden vara borta om 60 år om vi inget gör.)

Det här kan inte bönderna lösa själva eftersom det handlar om rå ekonomi. Det är livsmedelsindustrin som ligger bakom hur vår odling förändrats, det industriella går före det naturliga. Jag fick från en bekant som är ekobonde en enkel sammanställning. Om du lägger 10 000 kronor per månad i en familj för all mat så går 1 000 kronor till staten, 3 000 kronor till Ica, Coop med flera mellanhänder, 5 000 kronor till Oatly, Scan och alla industrier och så 1000 kronor till bonden.

Att då tänka sig att bonden ska bära kostnaden för omställning till modern, smart cirkulär, klimatpositiv odling är naivt. Till att börja med måste statens intäkt (matmomsen) gå till ekoding och kollagring i mark. Men sedan måste vi bryta megamonopolen som tar de övriga 8 000 kronorna.

Och nu blir det kämpigt.

För att lyckas måste klimatsmart mat nämligen bli billigare än den förstörande, precis som elbilar måste vara billigare i drift en diesel och solel vara billigare än köpeel, och trähus billigare än betonghus. Det kan man göra via politiken (klimatskatter till exempel) men när den vägrar (vilket den gör idag) måste man börja ändå.

För några år sedan kom vi av en slump över ett sätt att göra ekojordbruk lönsammare. Vi startade ETC Näring som handlade om att ta organiskt avfall, fermentera det och därmed på bara en dryg vecka få fram fantastisk näring till matjorden. Det fungerar utmärkt hos de trädgårdsodlare som använt den (och alla privatpersoner som odlar hemma med den) och den både minskar klimatutsläpp under produktionen och ökar inlagring av kol i jord.

Nu har vi gjort avtal med en stor återförsäljare som gör att den kommer finnas tillgänglig i hela Skandinavien för alla hemmaodlare.

Men den stora poängen med metoden är att den – precis som solceller – gör bonden självförsörjd på näring till odlingarna. Alla bönder kan producera det själv eftersom alla bönder har organiskt avfall från växter och djur. Och börjar de göra sin egen näring kommer konstgödslet automatiskt att minska precis som elbilar ersätter fossilbilar.

Men hur får vi fart? Nu har vi några ton ETC Näring vi tänkte skulle gå till en ekobonde som testar vår näring kontra sin vanliga. Har du tips så mejla. Resultaten får sedan tala för sig själv.

Men odling med klimatsmart näring är bara ena halvan. Ska det bli stort måste det skapas en direkt länk mellan klimatbönder och konsumenter. (Det som Coop en gång var.) Och konsumenter måste bli del i produktionen. Det är det vi försöker åstadkomma i våra hyreshus. Odlingsytan där för de boende är som ett stort växthus. I bästa fall kan man byta mat lokalt. För att få igång det tänkte vi anställa en organisatör på ETC Näring som försöker samla de försök som redan gjorts, jo, finns många små lokala matkluster, med producenterna.

Är du intresserad så mejla. Förresten vi söker också en trädgårdsmästare.

Det som skiljer ETC från lokala initiativ är ju att vi når en halv miljon människor varje månad. Börjar vi bygga en annan matmakt tillsammans så kan mycket hända sedan.

Man kan ju bli rädd när man inser förstörelsen. Men inte om vi pratar möjligheterna. Själv älskar jag digitaliseringen som gör att små robotar (ungefär som de som klipper gräsmattor) får göra nytta på åkern. De finns redan. Plantera utan att plöja, näringssätta planta för planta och med precision vattna. Variera i raderna.

Men så länge livsmedelsbranschen får styra blir det monokultur och utsläpp som gäller.

Så vad är ”den hemliga planen”?

Vi bryter bara matpolitiken om vi odlar själva, blir självförsörjande på näring och samarbetar utan vinstjakt.

Eller vad tycker du?

Hör av dig till mig på johan@etc.se.