Vår livsmedelsproduktion är den största källan till miljöförstöring. Fosfor, kväve, metanutsläpp, förlust av biologisk mångfald, spridning av gifter, antibiotikaresistens, markanvändning och vattenförbrukning är allvarliga baksidor av våra matvanor. Maten står samtidigt för nästan en fjärdedel av de globala klimatutsläppen, med kött och mejerier på toppen av utsläppslistan.
Svenskarna har blivit alltmer medvetna om problemen. Nu har kurvan vänt, och vi har äntligen börjat äta mindre kött. Förra året minskade svenskarnas köttkonsumtion med 2,2 kilo per person, efter att redan ha minskat med två kilo året innan. Det gör självklart skillnad. 2018 var den lägst uppmätta köttkonsumtionen på över tio år, vilket är ett viktigt steg i rätt riktning. Men minskningen måste fortsätta i snabbare takt.
Att trenden har vänt är ett tydligt tecken på att våra val spelar roll, vi behöver också politiska beslut och ett större ansvarstagande från branschen. Allt ansvar kan inte lämnas över på individerna, när matbutikerna samtidigt rear ut brasilianskt och thailändskt fulkött vecka efter vecka – samma billiga kött som politiker fortsätter upphandla i skolor och på sjukhus.
”En gigantisk omställning krävs där alla aktörer är inblandade; livsmedelsproduktionen, kostråd, hela värdekedjan i vårt matsystem. De trender vi har globalt i dag pekar åt helt fel håll med till exempel en ökad animaliekonsumtion och ökad mängd socker”, sa Line Gordon, föreståndare vid Stockholm Resilience Centre, i början av året.
Hon är medförfattare till en rapport som gått igenom hur vi borde äta för att både hälsan och planeten ska må bättre. Svaret är mer grönsaker, betydligt mycket mindre kött och tio gånger så mycket baljväxter. Rekommendationen är noll till 200 gram rött kött i veckan, medan vi i Norden nu äter cirka 700 gram rött kött – alltså nästan fyra gånger mer än maxrekommendationen. Livsmedelsverkets kostråd släpar långt efter Stockholm Resilience Centres forskningsresultat, med rekommendation på max 500 gram kött i veckan.
Politiken har däremot gjort lite för att bidra till denna gigantiska omställning. Snarare kan de arbeta för att motverka en positiv utveckling. Det visade bland annat Moderaternas reaktion på att Skolverket beslutat att alla luncher som bekostas av myndigheten ska vara vegetariska. Partiets lantbrukspolitiska talesperson John Widegren (M) tyckte att Skolverkets beslut var en fråga för regeringen att hantera, och undrade om landsbygdsminister Jennie Nilsson (S) skulle ”vidta några åtgärder för att myndigheten inte ska snedvrida konkurrensen mellan livsmedel”.
”När statliga myndigheter väljer att ta ställning för en viss kosthållning innebär det en snedvridning av den svenska marknaden som redan i dag lider under svåra förhållanden, både från internationell konkurrens och efter fjolårets svåra torka”, skrev han till landsbygdsministern.
John Widegren glömmer att även en köttdiet är att ta ställning för en viss kosthållning, och att köttindustrin själva bidrar till torka genom sin klimatpåverkan. Mer vegetariskt skulle alltså vara en del av lösningen för de svenska böndernas framtid. Det är dock något moderaterna verkat blinda för, vilket bland annat demonstrerats när ungdomsförbundet under flertal gånger delat ut kött under vegetariska dagar i skolor. Moderaterna är däremot inte det enda partiet med bristande åtgärdsförslag för mat – tyvärr vill få partier ta i frågan.
Det är tröttsamt att höra forskare lyfta avgörande fakta, saker vi som samhälle måste ta till oss, och se politiker titta åt andra hållet. Trots att forskarvärlden är enig om att köttkonsumtionen måste minska för miljöns, klimatet och hälsans skull – och opinionen uppenbarligen lyssnat – fortsätter partier att vara resistenta. Nu gör vi jobbet själva, och vi måste öka kraven på matbutikerna och på våra folkvalda. Det är dags att de också börjar ta ansvar.
