Nora Wurtzel: Polisen ska inte få obegränsad makt

I ett videoklipp står den australiensiska journalisten Lauren Tomasi med mikrofon framför en rad poliser i LA. En av poliserna lyfter sitt vapen och siktar på Tomasi och avlossar ett skott. Tack och lov är det bara en gummikula, liknande de som sedan 2024 ingår i den svenska polisens vapenarsenal. 

Att det är ett hot mot pressfriheten har redan påtalats. Men en annan aspekt, som vi i Sverige borde ta till oss, är frågan om polisens makt. En skjuten journalist i USA påminner om varför polisens utökade befogenheter måste ifrågasättas.

 

En fungerande demokrati kan inte gå hand i hand med en maktfullkomlig polis. I en demokrati måste protester få finnas, även om en demonstrant skriker ”jävla fitta”.

Vi har sedan Tidöregeringens tillträde sett hur polisens grepp hårdnar på alla fronter.

I dag ser vi i stället hur regeringen kriminaliserar förolämpning av tjänsteman. Lagom till att lagen röstades igenom valde polisliberalen Martin Melin att jämföra barnramsan ”Polis, polis, potatisgris” med att kalla kvinnor för ”jävla fittor”, efter att representanter för Ung Vänster skrivit en debattartikel.

 Nu är det bara veckor kvar tills lagen börjar gälla: med start 2 juli blir det straffbart att förolämpa en tjänsteman. 

Missförstå mig rätt: jag tycker att alla ska få kalla varandra ”jävla fittor”. Så länge det inte faller under exempelvis till exempel hets mot folkgrupp eller olaga hot. Det är otrevligt, ja, men borde allt otrevligt vara olagligt? Ska vi kriminalisera att inte hålla upp dörren, eller att rapa vid matbordet?

Att polisen ska få särskilt beskydd mot förolämpningar är inget mindre än befängt. När det dessutom sker i en tid av utökade polisiära befogenheter på alla fronter är det direkt farligt.

Vi har sedan Tidöregeringens tillträde sett hur polisens grepp hårdnar på alla fronter. Från väskförbud till beslagtagande av egendom utan brottsmisstanke. Från nya förslag om att få avlyssna barn utan misstanke om brott till visitationszoner. 

Små och stora inskränkningar i folks privatliv, hela tiden med rikets säkerhet och gängkriminalitet som argument. Som kriminologen Leandro Schclarek Mulinari skrev i Expressen: 

”Dagens kriminalpolitik utgår från den falska premissen att samhällskontraktet är i farozonen och därför behöver återupprättas. I själva verket skrivs det aktivt om för att befästa ett segregerat samhälle […]”

Obegränsad makt till polisen är inte ett steg mot en hållbar demokrati.

När vi ser oroligheterna i USA trappas upp finns en viktig läxa att lära: efter ett val kan mycket ändras. Samhällskontraktet kan snabbt skrivas om när en Trump får polisens fulla makt i sina händer.

Att jämföra länder rakt kan vara vanskligt, och polispolitiken i USA omgärdas av andra problem och förutsättningar. Men faktum kvarstår: även på andra håll råder både ett hårt tryck mot journalister och en växande polisiär befogenhet. Runtom i Europa ser vi hur polis kallas in till fredliga demonstrationer och ofta gör sig skyldiga till oproportionerligt våld. 

Obegränsad makt till polisen är inte ett steg mot en hållbar demokrati. För de folkvalda kan bytas ut genom val, och de kan sedan använda polisen – och deras nya befogenheter – som de behagar. 

Den som har rent mjöl i påsen har inget att oroa sig för, brukar det heta i diskussioner om polisstat och övervakning. Men vi ser nu i realtid hur definitionerna av både ”rent” och ”mjöl” kan omförhandlas på bara några år.

I realiteten står vi här, där den svenska polisen kan skjuta dig i benet med sina nya fina gummikulor. Men nåde dig om du skriker ”snutjävel” tillbaka. Det kan faktiskt allvarligt skada polisens självkänsla och värdighet.