Kajsa Ekis Ekman: Plötsligt är vårt samhälle fixerat vid värderingar

Det är något underligt med vårt samhälles fixering vid värderingar. Det är som om de plötsligt blivit samhällets hårdvara. Lyssnade man på politikerna i Almedalen är det inte längre arbete som bygger upp samhället, utan våra ”värderingar”. Till och med de som avskydde talet om värderingar för några år sedan och tyckte det var hippiesnack, är nu värderingarnas främsta försvarare. De skrek om ”indoktrinering” när förskolor skulle tillämpa jämställdhet, och i dag vill de att alla nyanlända ska skriva under på samma jämställdhet.

Det här är bara kulmen på en utveckling som pågått sedan 90-talet. Det var då så gott som alla samhällets institutioner antog en värdegrund. Staten gjorde det. Skolan gjorde det. Ja, till och med försvarsmakten, vars värdegrund ”slår vakt om alla människors lika värde, rättvisa och jämlikhet och främjar demokrati och mänskliga rättigheter”. Hm. Vad handlar det hela om egentligen? Är det bara snömos som ska låta bra? Är det ett sätt att skapa gemenskap i ett samhälle som alltmer faller isär? Är det ett sätt att ersätta mer handfasta och resurskrävande krav, som kunskap?