Ni minns Kapten Klänning? Polisen som anlitades som föreläsare i kvinnofrågor och som visade sig vara en våldtäktsman, hallick och sexköpare? Ja, nu har Norge har fått sin egen Kapten Klänning.

Det handlar om en överläkare och en anlitad barnpsykiatriker i Norge: han har ofta konsulterats av medierna på frågor om till exempel ungdomspsykoser, Breiviks barndom och unga som skadar sig. Han har också varit en av experterna i Barnevernet, den norska socialtjänsten som handhar frågor om barn, och där beslutat om fosterhemsplaceringar. När han, som ensamstående man, åkte till Indien 2010 för att skaffa sig två barn från en surrogatklinik, hängde norska medier på.

Flera positiva artiklar skrevs om denne framstående överläkare och hans lycka över att kunna hämta hem sina tvillingar. När han blev kvar i Mumbai i två månader på grund av byråkratiskt trassel, skrev Vardens Gang sympatiskt om hans lidande: han var ”förtvivlad” över att ”sitte barnefast i India” medan monsunregnen gjorde ”verden utenfor til en utydelig, regnvåt masse”. Aftenposten använde också överläkaren som affischnamn för flera artiklar om hur positiva norrmännen var till att legalisera surrogatmödraskap i Norge. Inga kritiska frågor ställdes.

Tills det visade sig att hans intresse för barn och unga även hade en annan, mörk sida. Det var förra året då schweizisk polis tipsade norsk polis om att en norsk IP-adress varit inne på en fildelningstjänst där barnporr laddades ner, och de gjorde ett tillslag hos överläkaren. De fann 193 491 bilder och 12 045 videor med grova övergrepp på barn. Det är oklart om några av barnen var hans egna och om han själv filmat, eller bara delat material, men man fann också ett vapen hemma hos honom. Aktiviteten ska ha pågått under 20 års tid – det vill säga, samtidigt som överläkaren träffade unga med självskadeproblematik, anlitades av medierna, höll föredrag, beslutade att placera mängder av barn i fosterhem och köpte surrogat – allt utan att någon misstänkte något. I våras dömdes han till två års fängelse och har blivit av med sin läkarlicens.

Skandalen har dock inte skakat Norge – många norska medier har valt att inte publicera hans namn, och någon offentlig debatt har det inte blivit. Föräldrar som fått sina barn omhändertagna av barnevernet är naturligtvis rasande, inte minst därför att överläkaren fick ha kvar sina barn boende hos sig fram till dess att han började avtjäna fängelsedomen.

För oss feminister som länge arbetat mot surrogatmödraskap kommer detta inte som någon överraskning.

Att en verksamhet där vem som helst kan köpa barn efter endast några klick på nätet samt rätt summa pengar, kommer att locka till sig pedofiler, är snarare en självklarhet. Den som köper surrogat granskas inte alls och behöver till skillnad från den som adopterar inte gå igenom någon kontroll av privatliv eller familjeförhållanden. Hur gammal du är spelar inte heller någon roll, bara du kan betala. Det här gör surrogat till den perfekta industrin för pedofiler just därför att de kan få tillgång till barn utan att behöva ha en partner – en partner innebär alltid risk för upptäckt. Då surrogat handlar om att genom en summa pengar få modern att frånsäga sig rätten till sitt barn, behöver de över huvud taget inte ha kontakt med henne.

När vi feminister påpekat detta har vi fått höra att vi sysslar med skräckpropaganda – trots att det redan finns flera liknande fall världen över. I Australien har två kända förövare och pedofiler köpt barn genom surrogat. Och nu har det hänt även i Skandinavien. De norska medierna, myndigheterna och polisen bär också ett stort ansvar för att inte ha upptäckt överläkaren på tjugo års tid. Rapporteringen om honom följer samma mönster som i Sverige och andra länder: den präglas av en överdriven respekt för ”societeten” som om alla som hade ett prestigefyllt yrke och var kända automatiskt vore ”fina” människor. Och trots att både forskning och erfarenhet visar att förövare ofta söker sig till miljöer där barn och unga finns, särskilt unga som har det svårt då de saknar skyddsnät, har den vetskapen inte lett till något i praktiken.

Det här betyder naturligtvis inte att alla förövare söker sig till surrogatindustrin eller att alla som köper surrogat är förövare. Men faktum kvarstår: surrogat är det enda sättet för män att försäkra sig om ensam vårdnad om spädbarn. Det är en industri där de kan köpa hur många barn som helst – likt den japanske affärsman som ensam betalade för och fick vårdnaden om tretton surrogatbarn – välja utseende och etnicitet på dem utan att själva bli kontrollerade. Och så länge vi låter surrogatindustrin grassera i Sverige kommer det hända även här.

För två år sedan kom en statlig utredning som föreslog ett förbud mot alla typer av surrogat – varför ligger den och samlar damm? När röstas den igenom?