Andreas Gustavsson: Det finns alltid en öppen famn för män som förnedrar kvinnor

Det kan vara det mest plågsamma tv-klipp jag någonsin sett. Russell Brand är inbjuden av Piers Morgan för att svara på frågor om att han nu ställs inför rätta, anklagad av ett antal kvinnor för våldtäkt och sexuella övergrepp. 

Du kanske tänker på Brand som en vänsterprofilerad brittisk komiker, men det var då, han har ägnat senaste åren att stöpa om sig själv till högeraktivist, konspirationsteoretiker, vaccindesinformatör och konservativ kristen. 

Den här plattformen har han byggt parallellt med att han blivit alltmer pressad av sitt förflutna, specifikt hur han behandlat kvinnor. Journalistiken gick först med granskning, sedan har rättsväsendet agerat vidare.

Därefter följer drygt 90 sekunder av akut panik. 

Så sitter han där hos Morgan, som undrar hur det kommer sig att Brand – som anser sig vara oskyldig till de brott han anklagas för, även om han medger att vissa handlingar varit ”spiritiuellt fel” – hade med sig en bibel till domstolen.

– Kan jag gå tillbaka till att ställa en fråga om din bibel?Är det den du tog med dig till rätten? Vad tänkte du när du tog med den, och du sågs också titta i den – vilka var de relevanta avsnitten?

Därefter följer drygt 90 sekunder av akut panik. Brand försöker verkligen hitta någon textsnutt. Det ska tydligen vara Jesaja. Men vad? Blädder, blädder. Guds ord scrollas av en stirrig blick. En uppenbart skenhelig blick. Brand använder sin bibel som en accessoar, i grunden lika meningslös som hans daterade rocksmycken. 

Problemet är att det fungerar. 

Den radikala högern tycker ju att han är toppen, en sanningens röst, en modig provokatör. Maga-rörelsen kunde inte bry sig mindre om de mycket besvärande vittnesmål som kvinnorna har gett. Brand är därmed återuppstånden. Som om ingenting hade hänt. 

Nu ger han ut sin nya bok – ”How to become a christian in seven days” – på Tucker Carlsons förlag och förklarar i dennes podcast (som Spotify distribuerar) att han även planerar att ställa upp i Londons nästa borgmästarval. 

– Det man vill är att människor ska bli helt stärkta i sina egna liv. Som vår Herre föreslår har var och en av oss direkt tillgång till den gudomliga sanningen och man kan delta så mycket man vill, säger Brand.

Så där låter han. Predikande. Helt tom. 

Varför är den konservativa nyhögern så sensationellt förlåtande mot män som behandlar kvinnor som skräp – samtidigt som den anklagar andra grupper för att utgöra ett livsfarligt hot mot kvinnors liv och friheter? 

Det finns hur många exempel som helst. 

Kvinnor är okränkbara. Om det inte är vi som kränker dem.

Ett är att världens mäktigaste man, Donald Trump, har kunnat fortsätta sin politiska karriär trots koppling till Jeffrey Epstein, och trots ständiga utfall om kvinnors kompetens och utseende, och trots att han beskrivit sitt eget modus för framgångsrikt raggande så här: ”Ta dem på fittan. Du kan göra vad som helst.”

Ett annat är Paolo Roberto här i Sverige, som efter att ha åkt dit för att ha köpt sex av en utsatt kvinna alltmer tydligt sökt sig ett nytt hem hos den höger som graviterar runt Sverigedemokraterna. Han var på väg ditt redan tidigare. Men han expressade. Och han är så välkommen. Ögonblickligen rehabiliterad. Riks-soffan är alltid ledig för honom. Även efter att han uppdaterat sin första totala, ångerfulla avbön till att det nog ändå faktiskt finns frivillig prostitution och att en kvinna som tar emot torskar på fina Östermalm och har genomgått skönhetsoperationer inte riktigt är ett offer.

Ett intressant fenomen, inte sant.

Möjligen är det också något som traditionell höger ska begrunda när den försöker reda ut varför unga kvinnor så massivt drar åt vänster, snarare än att känna sig representerade av Tidö med Sverigedemokraterna som största och nu fullt insläppta komponent.

Det kanske inte handlar om känslostyrning.

Det kanske har precis allt att göra med fullt rationella slutsatser, att de ser hyckleriet.

Kvinnor är okränkbara.

Om det inte är vi som kränker dem.