Nya anläggningar som producerar fossilfritt stål, batterier, elektriska bilar, båtar och flygplan etableras just nu i Sverige. När NorthVolts batterifabriker är i full produktion om några år kommer exporten av battericeller ge lika stora exportintäkter som pappersindustrin. Hundratusentals kan få nya anställningar tack vare denna utveckling.
Efter flera årtionden när de rika argumenterat för att arbetslösheten ska bekämpas med att flera ska jobba för låga löner och betjäna de rikare är detta en dramatisk förändring: Tjänarsektorn ger minimala inkomster – ofta utan anställningar eller kollektivavtal. De nya industrierna kommer att ge anställningar där kompetens och erfarenhet ger bra löner. Antalet anställda i dessa nya företag kan bli hundratusentals. Det kommer – om utvecklingen inte stoppas av Putins kampanjer eller inhemska konservativa – åter göra det möjligt för fler att få en god lön och ett gott liv utan att tillhöra den rika elit som lever av kapital.
I februari 2020 skrev jag om hur denna utveckling också skulle gynna norra Sverige och vända flyttströmmen. Då handlade till om tillverkningsindustrierna och vindkraften. Men Sveriges glesbygdskommuner kan få en starkare ställning av andra skäl de närmaste decenniet.
Årtusendets hittills största misstag var Putins beslut att invadera Ukraina. Han trodde nog att hans inflytande över extrema republikaner i USA och högerkrafter i Europa skulle innebära att hans hot att inte exportera uran och fossila bränslen skulle räcka för att västvärlden inte skulle stödja Ukrainas försök att försvara sig. Det var inte tillräckligt. Trump gillade kol och Le Pen ville riva vindkraftverk. Men Trump förlorade valet i USA och Le Pen i Frankrike.
President Biden säger att man skulle satsa på energieffektivisering, förnybar el och elektrifiering av transporter, uppvärmning och industri. Han ska använda en speciell lag om produktion för försvarsändamål för att möjliggöra detta utan att behöva importera råvaror från Ryssland eller Kina.
Tyskland ska varken förlänga driften av kärnreaktorer eller kolkraftverk för att hantera höga gaspriser. Istället har man i sitt energipolitiska ”påskpaket” satt målet att skynda utbyggnaden av förnybar energi så att man har helt förnybar el år 2035 – långt före Sverige.
Oavsett hur kriget i Ukraina slutar kommer EU och USA vara ovilliga att fortsätta med uran, olja, gas och kol och andra råvaror från Ryssland. Efter att de ryska gasleveranserna till Polen och Bulgarien ströps den 27 april kommer förtroendet för Ryssland som leverantör vara svårt att återskapa.
Bara Kina kan fylla det tomrummet som köpare av ryska råvaror. Det kommer Kina nog göra – men det kommer att bli helt på Kinas villkor. Ryssland är fattigt, har en gles och minskande befolkning, en svag industri, men gott om naturresurser. Kina är rikt, har mycket folk, en stark industri och stark ekonomi men ont om naturresurser.
Putin trodde kanske att han skulle gå till historien som den president som åter gjorde Ryssland till en stormakt. Nu kan han istället vara den som gör Ryssland till en kinesisk koloni.
För Sverige skapar detta ytterligare möjligheter. Sverige har många av de tidlöst värdefulla materialresurser som Ryssland exporterat. Avsaknaden av fossil energi spelar nu ingen roll eftersom Sverige har möjlighet att utvinna sol- och vindenergi tillräckligt för den industri som baserar sin produktion på dessa resurser. Vi behöver inte bli resursexportörer. Vi kan direkt använt resurserna i egna industrier eftersom vi har en god industriell tradition och teknisk kunskap.
Sveriges kombination av naturresurser och industriell förmåga kan alltså ge oss en möjlighet till en ekonomisk utveckling som minskar den ekonomiska ojämlikheten mellan norra och södra Sverige, mellan storstäder och glesbygd, och mellan arbetare och de som lever av kapital.
Men möjligheterna har motståndare som ser denna utveckling som ett hot. Visionen om en återindustrialisering, med en växande medelklass av industriarbetare, är inte attraktiv för de som föredrar stora ekonomiska skillnader där rika betjänas av de som arbetar i gigekonomins tjänarklass.
Men den makt som är den viktigaste motståndaren till modernisering, förnybar energi och återindustrialisering är Ryssland. Under pandemin har deras möjligheter att fjärrstyra opinionsbildningen via Twitter och Facebook varit svår att möta. Många i Sverige, även i riksdagen, har dragits med i deras kampanjer. Men nu, med mer fysiska möten och samtal kan förhoppningsvis diskussionerna bli bättre och bidra till att önskvärda möjligheter blir verklighet.
Vi kan undgå klimathot, bevara politisk frihet och samtidigt förbättra välfärden i Sverige.
