På mitt barns dagis har de tagit väck plasttallrikar och plastglas av polykarbonat som innehåller det hormonstörande ämnet bisfenol A. Samma tur hade inte barnen i fyra av Hallands sex kommuner som 2012 upptäckte att deras tallrikar innehöll samma ämne. Trots detta bytte alltså bara två kommuner ut sina tallrikar mot giftfria alternativ. Vem vet hur många fler skolor som har valt att låta barnen äta på tallrikar som läcker gift. För läcker, det gör det. En studie vid Göteborgs universitet visar att en tredjedel av 83 slumpvis utvalda plastprodukter släppte ifrån sig ämnen som var akut giftiga för försöksdjuren, däribland bisfenol A. Fem av tretton produkter var dessutom avsedda för barn, bland annat badleksaker och uppblåsbara armkuddar.
Många av oss förutsätter att regleringen av kemikalier är stenhård och för allas bästa. Att det naturligtvis är förbjudet med kemikalier som orsakar cancer, ADHD, autismspektrumstörning, infertilitet och fosterskador för att nämna några av effekterna. Så är det inte. De regler som finns gäller för kemikalier i ren form och för kemikalier i varor producerade inom EU. För kemikalier i varor som importeras från ett land utanför EU råder väldigt dålig koll. Till exempel så upptäcktes i augusti i år att en docka tillverkad i Kina som sålts inom EU innehöll 22 procent DEHP, en ftalat som tros orsaka reproduktionsskador. I Norge hittades en badboll av okänt ursprung som innehöll 12,1 procent DEHP. Mjukisdjur som producerats i Kina hade 31 procent ftalater i sig. Och detta är bara en bråkdel av antalet nyupptäckta skadliga produkter som presenteras i EU:s informations- och varningssystem Rapex rapport varje vecka.