Rossana Dinamarca: Nationalisterna vill bara säkra ett helt statiskt kulturliv

Allt sedan mina barn var bebisar har jag läst böcker för dem. Min mamma frågade någon gång varför, de är ju så små och fattar inte, men jag hade lärt mig att det var viktigt att börja tidigt att läsa. Det skulle hjälpa deras läsutveckling, men också kunskapsinlärning. Att läsa är också en viktig del av bildningen.

När jag var barn fanns inte samma tankesätt. Böckerna kom till mig genom förskolan och skolan. Jag älskade stunderna i skolan när läraren hade högläsning. Mitt första egna läsminne var dock inte så positivt. Tror det var på mellanstadiet och vi skulle läsa ”Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige” av Selma Lagerlöf. Jag tyckte den var så oerhört tråkig och det gick så fruktansvärt långsamt att läsa den. Den tog död på läslusten. Jag var dock ofta på biblioteksfilialen i stadsdelen där jag bodde och en bibliotekarie fick mig att få upp ögonen för Monica Zaks böcker ”Barrikaden” och ”Pumans dotter”. Böcker där historierna utspelade sig i Latinamerika och speglade diktaturerna där. Jag slukade dem och flera av hennes böcker. Jag var fast i läsandet.