Andreas Gustavsson: När facket blir sin egen värsta fiende

Det här är veckan när väldigt många måste googla ”fackpamp”. Igen. Du möts av bilden på Hans Ericson. Han kom att definiera den som ska förvalta medlemmars förtroende men som istället tycker sig ha rätt att unna sig på just deras bekostnad. Pressen gav honom öknamnet Hoffa. Drevet mot honom var synnerligen väl motiverat. I mitten av 70-talet hade Transportarbetareförbundets ordförande en härlig semester på Kanarieöarna med sin fru. Han struntade blankt i att LO bojkottade detta resmål på grund av Franco-regimen. Han struntade dessutom i att resorten ägdes av Svenska Arbetsgivareföreningen (idag Svenskt Näringsliv). Flyg och hotell lät han utan skrupler charterbolaget Scanair betala.

Bilden av honom – med cigarr, solglasögon och minimala badbyxor – etsade sig genast fast på den svenska näthinnan. Hans moraliska kollaps har sedan följts av fler inom den fackliga världen. Alldeles för många. Wanja Lundby-Wedin och miljonrullningen kring AMF Pension, Metall i Trollhättan som hedrade sitt uppdrag genom att att shoppa dildos, Björn Rosengren som gick på ”avancerad nattklubb”, stiftelser som glömmer bort att semesterstugor ska hyras ut till ensamstående kvinnor.