Ledare. Andreas Gustavsson.

2020-05-07 03:00
Bild: Chris Pizzello/AP/TT / Dagens ETC
Puffetikett
Dagens ETC

Michael Moore kommer ut som farlig förnekare

Bättre med fossilt än förnybart!? Hans nya film är klimatförnekelse på en helt ny nivå. Michael Moores trovärdighet är för evigt förlorad. Han förflyttar sig själv från att vara någon som kunde ha hjälpt klimatrörelsen till att vara fossilindustrins nyttiga idiot.

Vill du fortsätta läsa?

Bli prenumerant på Dagens ETC!
Om du redan är det loggar du in här.

Betala per vecka

Från

39 kr

Beställ här!

Din prenumeration på Dagens ETC förnyas varje vecka. Avsluta när du vill.

Betala per månad

Från

139 kr

Beställ här!

Din prenumeration på Dagens ETC förnyas varje månad. Avsluta när du vill.

Han ställer sig inte framför kameran den här gången, men han har producerat, och utan hans tunga namn hade inte redan nästan sju miljoner personer sett nya dokumentären ”Planet of the humans” som lagt ut på Youtube. Så fint att Michal Moore bjuder på den gratis. Eller så ska vi ställa oss frågan varför Netflix och Amazon inte vill ta i den med tång, trots att den kommer från en av senaste decenniernas mest sedda politiskt kommenterande filmare. Och varför vill ingen ge den biodistribution?

Nej, det handlar inte om corona.

Nej, det handlar inte om att dokumentären är kontroversiell och utmanande.

Moore försöker plantera narrativet att hans film avslöjar det vi varit för rädda att konfrontera, nämligen att den gröna rörelsen är förlamad när vi nu står inför en klimatkris som kan förstöra planeten och därmed mänsklig civilisation.

Nej, det är inte vad hans film gör.

Förutom att vara sensationellt usel till sin form – hans tidigare filmer var trubbiga men är i jämförelse skön, nyansrik konst – åstadkommer den absolut ingenting annat än manipulation som bygger på en kombination av direkta lögner och ålderdomliga uppgifter som idag saknar relevans.

Med tvärsäkerhet driver regissören Jeff Gibbs, som agerar intervjuare, att den gröna rörelsen menar väl men har gått vilse i en religiös övertygelse att förnyelsebart kan rädda oss. Filmens budskap är att den energi som kommer från sol och vind i själva verket är opålitlig och – vilket upprepas gång på gång – minst lika smutsig som den fossila. Solceller går sönder! Skog huggs ner för att göra plats för vindkraftverk! Teslor laddas med el från kolkraftverk! Ju mer vi satsar på förnybart, desto mer fossilt bränner vi!

Alltid med utropstecken.

Alltid med bekräftande experter.

Aldrig med hänvisning till granskad forskning.

Aldrig med frågor till de personer – bland andra Bill McKibben, grundare av 350.org – som grovt anklagas för att ha sålt sin själ till ekonomiska intressen, som nu konspirerar mot oss alla genom att utveckla förnybart som nästa stora marknad efter fossilt, med målsättning att svepa undan varje debatt kring doktrinen om evig tillväxt.

Naomi Klein kan inte dölja sin besvikelse:

”Det är på riktigt demoraliserande hur mycket skada filmen har gjort vid en tidpunkt när många är reda för djupgående förändringar”, säger hon till The Guardian.

”Det finns viktig kritik som tidigare förts fram mot oviljan att göra upp med obegränsad konsumtion… Men inte i den här filmen.”

Moore/Gibbs har enstaka poänger. Som att de träffar rätt vad gäller biobränsle, som avfärdas som hållbart alternativ. Men annars kommer så pinsamt många faktafel om både förnybar energi och namngivna individer att det är omöjligt att räkna upp alla, men det finns en mycket pedagogisk genomgång, pikant nog publicerad av filmens egen distributör – som  tagit sin hand från detta haveri.

Vetenskapsvärlden har också mobiliserat och bemöter uttalanden som att förnybart skulle vara mer klimatskadligt än fossilt.

”Du använder mer fossilt genom att göra det här (satsa på förnybart) än vad du sparar in. Det hade varit bättre att bara fortsätta bränna fossilt, än att spela med i denna charad”, säger Ozzie Zehner, som i dokumentären presenteras som ett slags oberoende och klarsynt aktivist, men han råkar vara en av filmens producenter och har skrivit boken med den talande titeln ”Green illusions – the dirty secrets of clean energy and the future of environmentalism”.

Naturligtvis finns det studier som mäter utsläpp genom hela cykeln för förnyelsebar energi.

Naturligtvis visar de att Zehner – och filmen – gör bort sig något alldeles otroligt.

Det här är klimatförnekelse på en ny nivå.

Moore/Gibbs är engagerade, förstår att krisen är över oss. Men drar sedan slutsatsen att nu måste den gröna rörelsen kasta av sig idén att den gröna energin kan göra någon skillnad, för det gröna är en konspiration som utförs av… ja, det är lite oklart.

Bankerna.

Koch-bröderna.

Fossilindustriella komplexet.

Ungefär så.

Jag har full förståelse för att den amerikanska klimatjournalisten Emily Atkin tycker att hon springer i ett hamsterhjul som snurras av ”klimatsnubbar”, med det gemensamt att de fattar intresse för ämnet och genast övergår till att killgissa.

Då kan det sluta precis hur som helst.

Moore/Gibbs verkar osunt besatta av ”befolkningsfrågan”, att vi måste bli färre människor.

Man bävar för hur den tanken ska fullföljas i nästa film.

Tvångskastrera afrikaner?

Ettbarnspolitik för västerlänningar, om de inte har råd att köpa sig reproduktiv bonus?

Gissa om ”Planet of the humans” älskas av diverse högergalningar och klassiska klimatförnekare. Dokumentären – om vi nu ska kalla den det, begreppet förutsätter ändå viss verklighetsförankring – kallas ”kraftfull, brutalt ärlig och betydelsefull” av extremsajten Breitbart. ”Skynda, se innan den blir förbjuden”, tycker fossilt finansierade Competitive Enterprise Institute. Allt medan Koch-favoriterna på Heartland Institute gör en timslång pod där filmen hyllas.

Om ens fiender plötsligt blir ens vänner kan reaktionen vara att undra varför, men Moore har fullt upp med att marknadsföra sin film, som att sitta hos Stephen Colbert. Han backar inte en millimeter. Han tror att åsikterna är radikala. Han tror på lögnerna, kan inte skilja dem från fakta. Han har i mer än ett decennium svajat ut i ett korståg mot förnybart, ointaglig för den empiri som skulle visa honom att vi utan förnybart aldrig klarar omställningen mot först noll och därefter negativa värden.

Moore var en relevant röst.

Nu beter han sig som ett troll.

Knasvänsterns profet.

Förflyttar sig själv från att vara någon som kunde ha hjälpt klimatrörelsen till att vara fossilndustrins nyttiga idiot.

Josh Fox, regissör till dokumentärerna ”Gasland” och ”Awake – a dream from Standing Rock”, twittrar:

Vilket sorgligt sätt att förgöra sitt eget namn.

Och sin trovärdighet, för all framtid.