Säg den brittiska diktare som inte krönt sitt kringflackande liv med en resa till Aten, de hbtq:are som inte besökt Mykonos? Och hela tiden har man varit medveten om korruptionen i länderna – med nordeuropeiska ögon har den ”hört till”. Sol och vin och fantastiska, historiska minnesmärken och anfrätta politiska system.
Grekerna har alltid tvivlat på sina politiker. Men när EU släppte in Grekland i eurosystemet måste de ha tänkt att EU gett dem papper på att politikerna nu var att lita på. Och bankerna började låna ut, vissa om att EU stod som garant för att de med sedvanlig råge skulle få pengarna tillbaka.
Är det verkligen det grekiska folket, som har ”bedragit” EU? Är det inte EU, som dragit på oss allt detta elände genom att inte kolla de grekiska politikernas räkenskaper inför anslutningen till euron? Jag känner stor solidaritet med det grekiska folket – ska de nu straffas för synder som överbyggnaden begått? För att EU slöt europakt med korrupta, grekiska politiker?
När Tyskland under Andra världskriget ödelagt Europa, inklusive Grekland, och själv förvandlats till en ruinhög, fick de – trots allt det ohyggliga de gjort sig skyldiga till – stora lån för att klara sig, Marshallhjälp från USA, varav en del av lånet barmhärtigt avskrevs och tyskarna skapade med hårt arbete det tyska ”ekonomiska undret”.
Jag antar att det spökar i det tyska medvetandet, deras umbäranden. ”Austerity” kallas nedskärningar på euroengelska. Går att översätta med ”stram livsföring”. Men i Tyskland handlade det inte om nedskärningar, ruinlandskapet hade de dragit på sig själva. De fick lida och tog sig upp! Och det ska minsann Grekland också göra!
Det anses numera opassande att tala om Tysklands obetalda skuld till Europa, den anses reglerad. Anledningen till att den ses som reglerad är att Tyskland nu är Europas ekonomiskt mäktigaste stat och eftersom kapitalet har makten formar de nutidshistorien.
Meningen med EU får inte vara att vi alla ska uppfostras till att bli som Tyskland. EU skapades för att en gång för alla avväpna Tyskland men med historiens framrullning visar det sig att affärsvärldarna nu är beredda att underkasta sig Tyskland därför att de är rikast. I mina ögon finns det otroligt modiga och spännande människor i Tyskland, men det är inte de som har makten. För att ta en nutida vattendelare: Angela Merkels kristdemokratiska parti är emot samkönade äktenskap.
Kan man inte – i EU – ge Grekland en ny start? Avskriva stora delar av lånen? På samma sätt som Tyskland gavs möjligheter till en ny start?
Antagligen inte därför att premiärministern Alexis Tsipras och ekonomiministern Yanis Varoufakis är vänster, visserligen valda, men ansedda som kontraproduktiva mot ”Merkels EU”. Utifrån ser det ut som en ny lättdiktatur, som om vi alla ska bli Tyskland, med ordning och reda i finanserna, som om det vore meningen med livet. Och att det ens finns en fras som ”Merkels EU” är på väg att förstöra hela idén med EU-projektet.
På söndag är det folkomröstning i Grekland om EU:s bud. Folkomröstningen har upprört trojkan, som av EU är satta att styra Grekland, alldeles enormt: IMF, EU-banken och EU-kommissionen.
Vad säger det om demokratin, som var detta Europas början och som startade i Grekland? Om Grekland försvinner är det som att utesluta själva grunden för Europa, att med nyspråk sänka sitt eget varumärke.
Spännande, självtänkande ekonomer som Paul Krugman (mottagare av det falska Nobelpriset i ekonomi) har hela tiden skrivit att kravet på nedskärningar i Grekland är vanvett. Och nu skriver han att euron från början var ett megalomant misstag, vilket Greklandskrisen bevisar. Trojkan och Tyskland hade kunnat visa upp ett helt annat ansikte, förstå att Grekland behöver börja om, men istället har de visat att de alla vill göra om oss till olika slags småtyskland. Det vill vi inte.
EU skapades för att ingen makt skulle dominera, men den idén verkar utgången. Om inte EU, trojkan och Tyskland ger Grekland en chans är detta projekt, som jag både älskade och röstade för (men inte för euron) illa ute.
Att betrakta folkomröstning som ett hot säger faktiskt allt om EU:s demokratisyn och underskott. 1940 sa grekerna ”oxi”, nej, till Mussolini, när han krävde att de skulle ge sig. Det har blivit Greklands nationaldag, 28:e oktober, oxi-dagen, nej-dagen.
Nu är det inte diktatorn Mussolini man kanske säger nej till, utan EU:s diktat.
PRENUMERERA PÅ ETC HELG
Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.
