Jenny Bengtsson: Makten viktigare än solidariteten när S lägger sig platt för Erdogan

Det blev ingen folkomröstning om en av Sveriges i särklass största och mest genomgripande förändringar någonsin: Inträdet i Nato. Inträdesansökan och allt som hör den till pressades istället igenom under vad som verkar ha varit någon form av inofficiellt undantagstillstånd. En tid av panik och uppskruvat tonläge, i vilket politiker ges utrymme att agera under parollen ”Sveriges bästa”. Det ryms tämligen mycket under den parollen. Det blir framför allt tydligt när det gäller den sista pusselbiten i det självpåkallade uppdraget att få in Sverige i Nato: Att blidka Turkiets president Erdogan.

Erdogan har sedan Sverige helt plötsligt började drömma om Nato på ett väldigt effektivt och strategiskt sätt utövat makt och påtryckningar för att få som han vill. Han har viftat med en tio punkter lång kravlista för utlämningar av oliktänkande och oppositionella, för terrorstämplingar av lite alla möjliga organisationer och personer, för upptagen vapenexport och utökat samarbete i den pågående högst rättslösa process han bedriver för att utrota kurder och andra minoriteter i och utanför Turkiet. I veckan gick han i mål, när förhandlingarna mot Finland och Sverige resulterade i ett avtal – ett avtal som han har all anledning att vara väldigt nöjd med.