Golvbranschen är en enorm industri. 2018 köpte svenskarna 25,6 miljoner kvadratmeter halvhårda och mjuka golv, motsvarande en yta större än Österåker. Det är Sveriges 27:e största kommun.

Att det är svårt att hitta miljömärkta golv är oroande, inte minst med tanke på materialen de görs av. Plast är gjort av olja som i regel produceras av länder som ignorerar både mänskliga rättigheter och miljö. Oftast vet vi inget om var den kommer ifrån, hur den producerats eller hur den har påverkat människor och natur på vägen.

Trä är också problematiskt. Ohållbart skogsbruk utplånar livsmiljöer både här och i regnskogsländer, inte sällan med påverkan på mänskliga rättigheter. Skogsbruket är en av de två största orsakerna till utdöendet av arter i Sverige, som bara blir värre.

Golven kan också vara rena giftcocktails. I en granskning av femton slumpmässigt utvalda golv från några av Europas mest sålda märken innehöll elva av dem cancerogena och hormonstörande ämnen.

Bland golvmärkena är Pergo är ett av få företag som i regel svanenmärker sina golv. Välkända Tarkett – som positivt nog är tydliga med sitt hållbarhetsarbete – har några svanenmärkta golv. Men den stora majoriteten av deras utbud är det inte. På företagets hemsida står det att 60 procent av deras trä är FSC- eller PEFC-märkt, märkningar som får stark kritik för att inte ta tillräcklig hänsyn till miljö. Värre är att resterande 40 procent (!) av företagets trä är omärkt, och troligtvis ännu värre producerat.

Frågan är om man vid köp av golv ska vara nöjd med en potentiell mix av plast gjord på olja från Nigerdeltat, trä från illegalt avverkad regnskog, som toppas med cancerframkallande kemikalier? Kanske tycker branschen att det är en stabil grund för ett kärleksfullt hem. Eller så måste kraven skärpas.

Och det gäller fler industrier. Även om golvindustrin kan vara extra långt bak i förhållande till andra är hållbarhetsarbetet frånvarande i bransch efter bransch. Enligt Hagainitiativet har bara en femtedel av granskade storföretag mål i linje med Parisavtalet, medan nära hälften helt saknar klimatmål. Det krävs inget geni för att förstå varför klimatmålen rinner oss ur händerna.

Självklart finns det hållbara företag. Problemet är att majoriteten anpassar sig till den lägsta nivån, som idag är absurt låg. De hållbara blir som enhörningar bland företagen som regelmässigt och lagligt maximerar vinst på bekostnad av människor och miljö. Ibland för att de måste i konkurrensen, ibland för att de inte har högre ambitioner än så.

”Kan du ta vidare att jag vill att ni tar in miljömärkt golv?”, frågade jag kvinnan på Byggmax. ”Om jag skulle få möjlighet så kan jag väl försöka komma ihåg det”, svarade hon ointresserat.

Det finns för många företag som struntar i verksamhetens påverkan på mänskliga rättigheter och miljö. Därför måste politiken styra mycket hårdare, och golvet måste höjas rejält.

Parisavtalets mål måste vara en lägsta nivå, inte en högsta. Och då behöver vi fler företag, konsumenter, väljare och politiker som driver frågan.

PRENUMERERA PÅ NYHETSMAGASINET ETC

Den här artikeln kommer från Nyhetsmagasinet ETC
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.