Miljöpartiet har det har det svettigt just nu. Vattenfalldebatten är glödhet, och företaget har öppnat upp för en försäljning av kolet. Utsläppen från de tyska kolgruvorna överstiger hela Sveriges utsläpp med råge, och försäljningshotet är en ren käftsmäll mot det regeringsbärande partiet. Det var med rätta partiets viktigaste valfråga, och är den fråga Miljöpartiet inte har råd att förlora.
När ett parti får mindre än 50 procent av rösterna behövs kompromisser för att styra ett land, och det är inget konstigt. Det är vanligt att partier går mot sina vallöften vid förhandlingsbordet, men frågan om Vattenfalls framtid skiljer ut sig. Hittills har Miljöpartiet hänvisat frågan till Socialdemokraternas Mikael Damberg, vilket skulle varit helt rimligt i ett normalt fall. Det här är hans fråga, och Socialdemokraterna har antagligen en större skuld i vattentrampandet kring kolgruvorna. Men det här inte är ett normalt fall, utan något som har potential att fälla Miljöpartiet. Dels för att partiet hållit kolbiten skyhögt i debatter, dels för att klimatfrågan är deras viktigaste trovärdighetsfråga.
Inför valet förra året skrev miljöpartistiska representanter att Centerpartiet hade svikit miljön, och att det var dags för Miljöpartiet att ta plats i en grön regering. ”Då kommer vi att ge Vattenfall direktiv att ställa om till 100 procent förnybar energi. Då kommer vi att se till att Sverige får en klimatpolitik värd namnet”, skrev de.
Det var inte enda gången de gav löften. Inför valet stödde Miljöpartiet en avveckling och presenterade också ett dokument som hette ”Låt kolet ligga”, där partiet ville förbjuda nya europeiska kolkraftverk från 2017. Samtidigt var de skoningslösa i sin kritik mot alliansregeringen och Centerpartiet. Fyra dagar innan valet anmälde Miljöpartiet alliansregeringens hantering av Vattenfall till konstitutionsutskottet. ”Det blir alltmer uppenbart att regeringen avstått från att sköta sitt energibolag så att det går i linje med de klimatpolitiska förutsättningar som man har sagt att man har”, motiverade Åsa Romson KU-anmälan.
Och det var inte de tuffaste orden från partiets representanter. För några år sedan raljerade finansmarknadsminister Per Bolund (MP) över att alliansen inte ville svara på om de skulle ta fram en avvecklingsplan, och det blev nästan lustigt när han bestämt undvek att besvara exakt samma fråga när han själv hamnat i regering. Språkröret Gustav Fridolin kastade däremot den tyngsta stenen då han i Miljöpartiets valserie ”Allt grönt” luktade på vatten från området där Vattenfall har sin verksamhet och sa att lukten kunde få vem som helst att få kväljningar. ”Men det är klart att själva politiken bakom kan ju också göra en rätt spyfärdig. Miljöfrågan är ju så provocerande, för alla politiker säger att de är för, alla bryr sig jättemycket. Tills man ska fatta beslut, då är det helt ok att samma politiker som sagt att ’miljö är jätteviktigt’ bygger nya kolgruvor.”
Det sa han då, och nu är det Miljöpartiet som ska fatta besluten. Om de inte avstyr försäljning kommer partiets framtid vara beroende av att inget av de övriga partierna verkar mer trovärdigt i miljöfrågor, vilket är svårt med ett krossat kapital. Innan förra valet skrev en av partiets representanter att ”även om Olofsson inte avgår i och med detta så blir Centerns vattentramp om Vattenfail förmodligen deras fall”. Centerpartiet har återhämtat sig efter den perioden. Men de kan inte vänta sig att domen mot Miljöpartiet kommer vara lika nådig.
