Kristdemokraternas nya partiledare Ebba Busch Thor hyllades av många partimedlemmar innan hon blev ensam kandidat därför att ”hon går genom rutan”, hon gör sig i tv och andra medier och hon var redan en kändis. På sätt och vis var hon redan ”vald” av medierna.

Jag minns när Feministiskt Initiativ bildades 2005. (Jag var med under skapandet, men gick aldrig in i partiet därför att en skribent av min typ absolut aldrig ska tillhöra något parti.) Det valdes talespersoner, men medierna utsåg istället egna ”profiler”, som de hårdlanserade som huvudtyckare, vilket slutade i katastrof och sadistiskt bevakade motsättningar, regisserade av medierna.

Pierre Bourdieu har skrivit lysande om denna symbios: hur medierna utser sina egna talespersoner, hur dessa tack vare mediefavoritskapet ges stor (störst) makt, trots att de inte är valda och hur mediefavoriterna och medierna själva på så sätt kan manipulera partiet, myndigheten, företaget. Medierna har skaffat sig en trojansk häst inne i verksamheten, någon som får sitt ego uppblåst av medierna och därför börjar se sig själv som den viktigaste, medvetet eller omedvetet och som absolut inte vill förlora denna smickrande mediemakt; de börjar för det mesta kohandla med sitt samvete för att få förbli mediefavoriter och de lär sig snabbt vad medierna vill ha av dem.

Själv är jag, som dotter till en underbart progressiv, troende kristen pappa, C-G Boëthius, djupt skeptisk mot Ebba Busch Thor. Jag tror inte själv, men min respekt för C-G är obruten. Idén att några som kallar sig kristna – kristdemokrater – skulle vilja gå längst till höger och ens kan ifrågasätta att vår självklara plikt är att ta hand om världens flyktingar så gott vi någonsin förmår, idén att några som kallar sig kristna har mage att motsätta sig detta är i mina ögon i stil med jihadistledares manipulationer med islam.

Busch Thor borde genast byta namn på sitt parti: Jesus Kristus, vare sig han fanns eller var uppfunnen (men några skrev ner dessa tankar), berättade något helt annat och det är sorgligt att Busch Thor använder hans, som man numera kallar ”varumärke” till att förmörka världen istället för att lyssna till hans predikningar om total medkänsla, kärlek, frihet från ägande, ”sälj allt du äger”, ge upp hela ditt ego för att kunna vara barmhärtig och att det är svårare för en rik att ta sig igenom nålsögat till himlen, än för en kamel. Hur kan man göra högerpolitik av detta budskap? Det goda det kan ha med sig är att vi alla kan fatta hur maktmänniskor förvrider budskapet för att vinna anhängare, vare sig det gäller kristendom eller islam.

Det finns de som påstår att dagens kändisar är motsvarigheten till de grekiska gudarna. Några få kanske, men de grekiska gudarna var stor, folklig litteratur; satirer, drömbilder och skrattspeglar av mänskligheten själv, vilket gäller få kändisar. De föds upp i kändisfabriker, varje dag tas några ut på stallbacken för att bedömas: Slaktas eller gödas lite till? Deras uppgift är att vara ”content” – huvudsakligt innehåll i stormedierna, billigare än verklig journalistik. De baxas upp på piedestaler och välts med jämna mellanrum ned.

Många är slavar under den image de en gång tilldelades. De besitter kändiskapital, något annat än det som Pierre Bourdieu kallade ”kulturellt kapital” – fast ibland sammanfaller de – och några använder kändiskapitalet till att göra reklam för varor vi inte behöver. ”Nu har hen gått in i kapitalist&konsumist-partiet”, brukar jag tänka om celebriteter som säljer ut sitt kändiskapital för att få oss att konsumera ännu mera eller köpts upp av något tröttsamt varumärke.

Andra samlar på sig kändiskapital som politiker och skaffar sig sedan lönsamma jobb, oftast inom pr och lobbyism, vilket eroderar tilliten till politiken. Några, ofta de som verkligen förtjänar berömmelse, tål inte kraven från kändisfabrikationen. Deras begåvning och talang var inte skapad för det hänsynslösa, men onekligen lönsamma utnyttjande som de förväntas underkasta sig för att förbli gångbara: droger, sammanbrott, självmord. Som också blir till säljande mediecontent.

Min ”grotesk”, som jag kallar den intuition jag skaffat mig efter hundra år i medievärldarna, säger mig att kändiseri som löpande band-vara håller på att förlora sin lyskraft, att människor börjar tröttna på sin egen beundran för kändisklassen, att de börjar gripas av lust att storma kändisbastiljen.

Jag hoppas att Ebba Busch Thor är en genuin politiker med ett verkligt budskap och inte en som drunknar i opinionsundersökningarnas förorenade hav. För även om jag tycker olika har jag respekt för politiker som brinner för något. Men detta förutsatt att hon byter namn på partiet och inser att Kristus aldrig någonsin skulle ha argumenterat emot att varenda människa, som lider nöd och flyr är varje människas, som kallar sig kristen, uppgift. De skulle med tanke på Lars Adaktusson kunna kalla sig KändisDemokraterna. Då kan de behålla KD, som signum.
 

PRENUMERERA PÅ ETC HELG

Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.