Somar Al Naher: Israeliska bomber är en gåva till Hizbollah

Än en gång dras Libanon in i konflikten mellan Israel och Iran. På bara en vecka har minst 400 människor dödats i israeliska attacker, varav 83 barn. Över en halv miljon människor är på flykt från sina hem.

I ett land som inte är större än Skåne blir det snabbt kännbart. Libanon har runt sex miljoner invånare och har tagit flest flyktingar per capita, omkring en miljon syriska flyktingar samt hundratusentals palestinier bor här.

Bombningarna har riktats främst mot södra Libanon, Bekaadalen och Beiruts södra förorter där Hizbollah har sitt starkaste stöd.

Våldsspiralen började när USA och Israel dödade Irans högste ledare Ali Khamenei i slutet av februari. Hizbollah svarade genom att avfyra raketer mot Israel för första gången på över ett år. Attacken var begränsad och mer symbolisk än militärt avgörande, men den gav Israel anledning att i sin tur svara med full kraft i Libanon.

Libanesiska analytiker talar om Dahiya-doktrinen. Begreppet syftar på en israelisk strategi som går ut på att slå hårt mot områden där Hizbollah har sitt stöd och därigenom få befolkningen att vända sig mot milisgruppen.

Samtidigt kunde tajmingen knappast vara sämre för Libanons ledning. Presidenten Joseph Aoun har sedan han tillträdde för drygt ett år sedan gjort det till sin främsta uppgift att avväpna Hizbollah. Milisgruppen är en av de största icke-statliga väpnade aktörerna i världen och fattar beslut om krig utan statens godkännande eller kontroll.

Hizbollah bildades under Libanons inbördeskrig i samband med Israels invasion 1982. Organisationen växte fram i de shiamuslimska områdena i söder och byggdes snabbt upp med stöd från Iran. Med tiden har Hizbollah utvecklats till Irans förlängda arm och agerar ofta på uppdrag av iranska revolutionsgardet. Gruppen har också kopplats till flera politiska mord i Libanon. Ministrar, journalister och även shiamuslimer som stått i vägen för Hizbollah har fallit offer. 

Att avväpna milisgruppen är ett gammalt krav i internationella resolutioner, men hittills har ingen lyckats implementera det.

Men det finns en viktig skillnad nu och det är att alla har tröttnat på milisgruppens nyckfulla beteende, till och med politiker som står Hizbollah nära har ställt sig bakom kravet att avväpna dem.

Problemet är bara att kriget har gjort den planen betydligt svårare.

Arméchefen Rodolph Haykal har varnat regeringen för att försöka avväpna Hizbollah med våld. En militär operation i nuläget riskerar att sluta i ett blodbad. Det finns också farhågor om att armén själv kan splittras. Många i militären är shiamuslimer, och ett annat dilemma är att arméns främsta uppdrag har varit att bevara den interna stabiliteten i ett land märkt av inbördeskrig.


Samtidigt växer pressen utifrån. Israel kräver att Libanon agerar och sätter stopp för Hizbollahs militära aktiviteter annars hotar ännu hårdare attacker om det inte sker.

Den libanesiska staten har hamnat i ett moment 22: antingen konfrontera Hizbollah militärt och riskera ett inbördeskrig, eller avvakta och riskera hårdare attacker från Israel. Oavsett kommer civila betala det högsta priset.