Andreas Gustavsson: Därför är det så viktigt att genomskåda kampanjen mot Greta Thunberg

Sverigedemokraternas veteran Richard Jomshof befinner sig just nu i slutfasen av sitt svällande epos om islamism, som han planerar att ge ut på sin partiledares eget förlag. Men han tar sig ändå tiden att kommentera det faktum att Israels departement för diasporafrågor har utsett aktivisten Greta Thunberg till världens näst värsta antisemit, placerad över en fullfjädrad nazist som Nick Fuentes.

Jomshof delar vidare så kallad alternativmedia som undrar varför Svenska kommittén mot antisemitism (SKMA) inte kommenterar Thunbergs utmärkelse eller hur Dagens ETC ”trivialiserar” densamma.

Nej, vi ska inte gå på den enkla. 

Allt handlar om avsändare. 

Departementet är inte en konstruktiv kraft för att motverka antisemitism, utan snarare en förlängning av den israeliska regeringens strävan att vidga begreppet antisemitism till att gälla alla former av kritik mot landets krigföring, bosättningar och rasistiska apartheidpolitik. 

Dagens ETC trivialiserar ingenting, men nyhetsrapporteringen påtalar att Thunberg stämplas eftersom hon anklagat Israel för folkmord, belägring och massvält i Gaza. Det är med verkligheten överensstämmande. 

Ja, man kan ha synpunkter på hur Thunberg agerat senaste åren – vilka hon medverkat på scen med, vilka hon ställt upp på bild med, sättet hon hanterat kritiska frågor – men detta angrepp från Israels regering är lika motbjudande som när Svenska Dagbladets ledarsida kallade henne ”tjej-Hitler” som ”hellre kramar Hamas än hjälper kvinnor”. 

Departementet leds av Amichai Chikli, vars kompass tagit honom till att försvara Elon Musk – trots återkommande utbrott av antisemitism – och samtidigt fördöma judiska filantropmiljardären George Soros. Dessutom har Chikli varit drivande i att öppna upp för Europas högerradikaler, däribland Sverigedemokraterna, som slipper tidigare avståndstagande genom att fullt ut legitimera Israels krig och tanken om att Israel utgör en gemensam frontlinje mot islamistiska horder.

Departementet är en propagandacentral, ingenting annat.

Sverigedemokraterna som avsändare är ett kapitel för sig. Jomshof verkar ha glömt att hans parti tycker att SKMA är en rutten vänsterinrättning utan relevans? Han verkar också ha glömt att stenen är mycket stor och glashuset mycket skört. 

Sverigedemokraterna har sitt oändliga pärlband av antisemitism. ”Ett parti som grundades av nynazister 1988”, för att citera israeliska tidningen Haaretz. Alltså riktigt antisemitism. En brun tråd som löper genom decennierna, in i absolut nutid. Exemplen är många.

Sverigedemokraterna saknar trovärdighet när det kommer till antisemitism.

2022 lade Rebecka Fallenkvist, då programledare för SD:s mediesatsning Riks och nyinvald i region Stockholm, upp en bild på Instagram där hon håller i Anne Franks dagbok. Med ­texten: ”50 sidor in och hittills har Anne Frank endast slagit mig som sedeslös. Kåt­heten själv.” Det här tonsatte hon med artisten Kanye West, som då tvångsmässigt hetsade mot judar.

2026 är hon återuppstånden på partiets kommunlista.

Jomshof borde sätta sig ner och blicka inåt.

Noll trovärdighet.

Det här påminner starkt om när Kristdemokraternas mest profilerade politiker på Förintelsens minnesdag hävdade att antisionism per definition är ”den nya antisemitismen”. Ebba Busch och Alice Teodorescu Måwe har, som jag skrev vid tillfället, i sitt benhårda stöd till Israels nuvarande regering, och därmed till folkmordet som plågat Gaza, politiserat sönder sin egen förståelse för vad som är antisemitism.

Det är provocerande.

Det är dessutom farligt.

Det finns tyvärr en överhängande risk att den självsvåldiga expansionen – relativiseringen – av vad som är och inte är antisemitism kommer att drabba utsatta judar.