Tanvir Mansur: Inte konstigt att invandrare är rädda efter Örebro

Massakern på Campus Risbergska i Örebro är en av de största tragedierna i svensk historia. Tio människor dog och deras anhöriga drabbades av en svår förlust. Den skapade oro och rädsla hos människor med utländsk bakgrund och för de som har invandrat till Sverige. Vi behöver ta den oron på allvar.

Polisens presskonferens var tydlig. De har inte hittat något motiv hos den misstänkte Örebromördaren Rickard Andersson. Han gjorde sig av med sina hårddiskar och sopade rent alla digitala spår. Därför kan de inte säga varför han gick in i skolan och mördade tio personer. 

Men det betyder inte att han inte hade något motiv för massakern. Det betyder snarare att han försökte dölja det. En människa som anstränger sig för att radera sina digitala spår är högst troligt en person som agerar medvetet och målinriktat.

Nästan oavsett vilket håll han sköt mot hade han träffat människor som har flyttat till Sverige.

Polisen har gjort rekonstruktioner av hur Rickard Andersson gömde sig på toaletten på Campus Risbergska i Örebro. Han ska ha sprungit ut och skjutit mot de flesta människor som han såg. Slumpmässigt, förklarade polisen. 

På Campus Risbergska finns komvux, SFI och yrkesutbildningar. Många av eleverna är invandrare. Det handlar om människor som ville höja sina gymnasiebetyg, lära sig svenska och känna sig som en del av samhället. 

Även om vi inte med säkerhet kan säga vad hans motiv var så finns det saker som vi faktiskt vet. Platsen han valde att utföra sitt dåd hade en stor andel elever med utländsk bakgrund, varav många är nyanlända. Då spelar det ingen roll om det var slumpen som avgjorde vem som blev skjuten. Nästan oavsett vilket håll han sköt mot hade han träffat människor som har flyttat till Sverige.

Rickard Andersson har själv studerat på Risbergska, vilket kan förklara varför han gick just dit. Men det var Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen som Andersson var besviken på. Varför gick han inte in i ett servicecenter för myndigheterna med sin Ikeakasse och gitarrfodral?

En av sajterna Rickard Andersson besökte innan dådet var Nya Dagbladet. Det är en högerextrem sida med mycket konspiratoriskt material. Han ska även ha haft ett konto på Rumble, en videosajt ökänd för högerextremt, proryskt och konspiratoriskt innehåll. Medievanorna säger något om hans världsbild.

Budskapet är ofta att det är skillnad på folk och folk.

Synen på invandrare som Andersson lär ha tagit del av i dessa kanaler stärks av retoriken från Tidöpartierna. Exempelvis skyllde Ulf Kristersson (M) sprängningar av kriminella gäng på invandrare. Under hela EU-valrörelsen hade Ebba Busch (KD) muslimer som måltavla. Och partiet som egentligen styr, Sverigedemokraterna, vill att invandrare ska svära lojalitet med Sverige – eller sticka härifrån.

Vart vi än vänder oss blir invandrare utpekade som anledningen till alla problem i samhället. Så fort regeringen har en chans att göra invandrare till syndabockar tar de den. Budskapet är ofta att det är skillnad på folk och folk.

Det lät så klart annorlunda direkt efter Örebromassakern. Statsministern sade då: ”När det gäller, finns bara ett Sverige. Inte vi och dem. Inte ung eller gammal. Inte född här eller utomlands. Inte land eller stad. Inte höger eller vänster.”

Då var plötsligt alla svenskar, oavsett bakgrund. 

Tidningarna gjorde sitt bästa för att berätta om vilka offren var när de levde. De fick bli människor, inte bara siffror. Salim, Niloofar och Elsa jobbade inom vården. Ali skulle jobba som lokalvårdare, Selma som undersköterska och Bassam var kock.

Rädslan som folk kände efter dådet handlar inte bara om risken att bli mördad. Det handlar om oron för hatbrott. Om diskriminering, om rasism. Om klimatet i samhället – som både de högerextrema sajterna och Tidöpartierna är ansvariga för.

Vi kanske inte får exakt de svaren vi vill ha om mördaren. Men rädslan som människor känner är befogad. Regeringen kan inte ena dagen säga att invandringen är ett hot mot Sverige, och andra dagen säga att alla ska behandlas lika. Det går inte att vara överraskad när invandrare drabbas av våld i ett samhälle som genomsyras av rasism.