Ledare. Andreas Gustavsson.

2020-08-26 09:30
Bild: Dagens ETC / Magnus Sandberg/Aftonbladet/TT
Puffetikett
Dagens ETC

Inget ursäktar övergrepp som det på kyrkogården i Solna

Storstädernas föräldrar är idag rädda för vad som kan hända barnen. Min vänster gör allt i sin makt för att lugna dem, för att dränera själva källan till deras oro. Det är uppdraget. Inte att släpa efter en hetsande höger som en meningslös blindtarm.

Vill du fortsätta läsa?

Bli prenumerant på Dagens ETC!
Om du redan är det loggar du in här.

Betala per vecka

Från

39 kr

Beställ här!

Din prenumeration på Dagens ETC förnyas varje vecka. Avsluta när du vill.

Betala per månad

Från

139 kr

Beställ här!

Din prenumeration på Dagens ETC förnyas varje månad. Avsluta när du vill.

Två pojkar är på väg hem från en fest. De möter i Solna två unga män som drar in dem på en kyrkogård, misshandlar, torterar och – enligt brottsrubriceringen – våldtar. Efter en natt av vad som måste vara absolut vanmakt lyckas de till sist påkalla en förbipasserandes uppmärksamhet.

Som debatten fungerar sedan länge finns bara en utkomst.

Vilka var förövarna?

Vilka var offren?

Klarspråk, vad hade de för etnicitet?

Det finns där som en halvt dold förväntan, en hårt spänd sträng.

Hoppas, hoppas.

Och sedan klimax.

Hanif Bali, moderat riksdagsledamot, twittrar:

Alice Teodorescu Måwe, tidigare politisk redaktör på Göteborgs-Posten, nu huvudsekreterare i Moderaternas idépolitiska programgrupp:

Ivar Arpi, ledarskribent på Svenska Dagbladet:

Så skulle jag kunna fortsätta.

Med hur ett manipulativt, affekterat tonläge från den borgerlighet som lagt sig så nära Sverigedemokraterna att ingen längre kan skilja den ena från andra, genast – eller hur lång tid det tar att läsa ”artiklarna” i träskmedierna som lever på att publicera namn och bild på invandrare som misstänks för diverse brott mot infödda svenskar – plockas fram för att vrida upp volymen ytterligare något hack.

Det fungerar.

Kommentarerna under dessa inlägg är den vilt piskande svansen, ofta misstagen för att representera det svenska folkets genomsnittliga uppfattningar.

Kräv återvandring för kriminella, deras familjer, för alla som är födda utanför Sverige, för alla som har föräldrar som är födda utanför Sverige. Hämnd ska utkrävas. Medborgargarden ska bildas. Dräggen ska plågas med högafflar. Monster, grisar. Inbördeskrig.

Nej, det är inte vackert.

Ja, denna medvetna uppvigling – som så väldigt sällan kommer med konkreta förslag på hur vi faktiskt ska garantera att unga kan känna sig säkra – förtjänar all kritik.

Men inte den här gången.

Två pojkar har utsatts för något fruktansvärt som kommer att påverka dem och deras familjer för lång tid framåt.

Två unga män – 18 och 21 år – misstänks för detta, båda är sedan tidigare belastade, en av dem dömd till fängelse för mordbrand, ett straff som han av okänd anledning inte börjat avtjäna.

Ska vi då fokusera på vad migrationsfixerade konservativa sysslar med?

Springa dem i hasorna och korrigera deras, förvisso förkastliga, ordval och visslingar?

Om du är opinionsbildare och vill befinna dig i samma dimension som vanligt folk – det där begreppet som så många älskar utan att egentligen minnas vad det betyder – så måste du förstå att den här sortens extremt grova brott skakar människors fundament och sprider skräck rakt genom deras vardag.

Den verkligheten försvinner inte när du hellre bannar borgerligheten för att underblåsa motsättningar – vilket sådana som Bali, Teodorescu Måwe och Arpi naturligtvis gör – än kommenterar att samhället vi har skapat genererar ett slags kriminalitet där unga svenskar med invandrarbakgrund utsätter unga svenskar utan invandrarbakgrund för rån och misshandel där förnedring tycks vara en del av, ibland enda, motivet.

Det är ett faktum.

Som adderas till nyheter om gäng som upprättar egna vägspärrar, som skjuter och spränger barn, som mördar och hotar vittnen.

Vissa har bestämt sig för ett enda svar.

Invandringen.

Det importerade problemet. Varje försök till nyansering, om så bara ansatser att vilja förebygga, avfärdas som den tröttaste idén som någonsin grävts fram från landets tröttaste socialkontor.

Deras svar är förutbestämt.

Jag hoppas innerligt att vänsterns – alltså den politiska ström som samlar flera partier, samt många utanför dessa partier – svar är raka motsatsen. Självkritiskt, sökande, lösningsorienterat.

Men utifrån några väldigt klara premisser.

Det är nog, mer än nog.

Nu måste samhället sätta stopp.

Då duger det inte att relativisera. Jag vill aldrig mer höra om ur mods och raggare minsann stökade på bra när det begav sig. Jag vill veta vad du tycker behöver hända nu – nu – för att förhindra att fler minderåriga traumatiseras av obeskrivliga mardrömsnätter.

Det är inte relevant att ständigt opponera dig mot det svar som ändå förblir statiskt.

Det är däremot relevant att vara tydlig med att när sådant här sker, finns inga förmildrande omständigheter, inga ursäkter, hur djupt in i socioekonomins bottenskikt du än borrar.

Om du går vilse där gör du dig själv en otjänst och kränker dessutom otaliga brottsoffer, varav många bor i just de utsatta områden, och har just de bakgrunder, som nationella högern menar är mångfaldens återvändsgränd.

Storstädernas föräldrar är rädda.

Vad kan hända barnen?

Min vänster gör allt i sin makt för att lugna dem, för att dränera själva källan till deras oro.

Min vänster släpar inte efter en hetsande höger – ghettotrash? – som en annan meningslös blindtarm.

Min vänster fattar egna beslut utifrån sina värderingar och med omsorg för den som drabbats av en utstuderad, nedbrytande form av brottslighet.

Min vänster garanterar trygghet.

Min vänster stannar inte förrän denna trygghet omfattar alla som lever i Sverige.

Annars förtjänar den inte att vinna några val, någonsin igen.