Förra veckan passerade vi Earth overshoot day, då mänskligheten använt upp jordens årliga resurser. Det innebär att vi har passerat gränsen för jordens kapacitet att generera nya resurser, och nu lever resten av året över våra tillgångar. Sedan 1970 har det här datumet flyttat sig allt tidigare och tidigare på året, men i år har vi sett ett trendbrott. På grund av effekterna av corona har dagen skjutits från 29:e juli förra året, till den 22:a augusti i år.
Tyvärr kan man inte känna alltför mycket glädje kring det förbättrade datumet. Det är knappast någon som önskat att en hemsk pandemi ska vara orsaken till att mänskligheten använder mindre av jordens resurser, och sjukdomen är förhoppningsvis inte heller särskilt bestående. Ännu ett orosmoln är att vi fått en tydlig fingervisning över den gigantiska förändring vi måste göra. Tänk att allt som corona inneburit – med alla inställda flyg, stängda koldrivna fabriker i Kina och en enormt minskad efterfrågan på olja – ändå bara flyttat datumet till slutet av augusti. För att bli hållbara måste vi alltså göra långt större förändringar.
Tyvärr syns lite av den insikten i samhällsdebatten. Det kan man bland annat se i plastskattsdebatten som nyligen bröt ut. För att minska miljöpåverkan och nedskräpning har en utredning föreslagit skatt på vissa engångsförpackningar i plast. Förutom att plast oftast är gjort på miljö- och klimatskadlig olja, tar vi idag inte ens hand om materialet. Mycket lite återvinns, utan istället bränns plasten upp eller hamnar i naturen. I en ny brittisk undersökning har man sett att det är tio gånger mer plast i Atlanten än tidigare trott. Miljöförstöringen är heller knappast bara ett ”utländskt” problem. Enligt en undersökning från stiftelsen Håll Sverige rent slängde svenskarna hela 60 ton skräp på marken under en ynka vecka i somras, motsvarande fem skräpföremål på marken per person.
Något behöver hända och därför borde vi inte sura över plastskatten. Förhoppningen är att den ska förändra marknaden. Skatter har förmågan att göra det, vilket vi bland annat sett med skatten på plastkassar. Sedan skatten infördes har försäljningen av påsar mer än halverats i de största livsmedelskedjorna, och på många ställen har de bytt ut plasten i frukt- och gröntavdelningen till papperspåsar som man dessutom kan kompostera i.
Karl Holmberg som forskar om plast, politik och hållbar utveckling i Lund är en av experterna som är positiv till den nya skatten. På motståndarsidan verkar den vanligaste kritiken handla om att skatten främst skulle ha för avsikt för att fylla på statskassan. Frågan är om det vore så illa, då statskassan knappast är full. Trots att Ekonomistyrningsverket varnat att de offentliga finanserna försvagats kraftigt i och med coronapandemin förbereder ändå Finansdepartementet nya skattesänkningar som Centerpartiet och Liberalerna krävt i budgetförhandlingarna.
Den offentliga sektorn väntas gå med 311 miljarder kronor i underskott i år, och statsskulden öka från 35 till 45 procent av BNP. Det är ett tydligt tecken på att skatterna behöver höjas för att vi ska kunna driva skolor, företag, sjukvård och miljöförbättringar. Så varför inte höja skatten på varor som är dåliga för miljön? Dessutom ska EU från nästa år ta ut en avgift på plast som inte åetranvänts med 8 000 kronor per ton. Det innebär 1,3 miljarder svenska kronor som vi hellre kan använda till andra saker.
I slutänden är en skatt på engångsprodukter en pyttesak av alla de enorma förändringar vi behöver göra för att vända utvecklingen. Det är tydligt att fler måste inse att det inte ska vara gratis att förstöra vår planet. •
PRENUMERERA PÅ NYHETSMAGASINET ETC
Den här artikeln kommer från Nyhetsmagasinet ETC
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.
