Lina Hjorth: Hit med en klimatpolitik som vågar utmana makten

Det är något visst med att hissa segel. Tankarna kan skvalpa i lugn och ro till ljudet från vinden och havet. Ingen dator konkurrerar om uppmärksamheten från samtalet och det kollektiva arbetet med att få båten att röra sig. Sakta och rofyllt ibland och så plötsligt vinande snabbt, vatten som forsar och en känsla av absolut samspel med naturkrafterna.

Havet gör mig både lycklig och sorgsen. Vi passerar hus som, givet dagens utveckling, kommer att hamna under framtida havsnivåer. Ser fåglar som är på väg att försvinna. Pratar om det så kallade sjätte massutdöendet (det i sammanhanget ruskigt snabba utdöendet av arter) som påskyndas av både klimatförändringar och andra mänskliga aktiviteter. Försöker tänka på något annat. Njuta av sommaren och värmen. Börjar istället prata om värmen. 2014 var det varmaste året i Europa sedan 1500-talet, upplyser mitt sällskap. Nya värmerekord har tillsammans med varningar om torka och skogsbränder duggat tätt under de senaste veckornas värmebölja. Det är svårt att tänka bort klimatfrågan när man befinner sig så påtagligt nära det sköra system vi är på väg att förstöra.