Ledare. Kajsa Ekis Ekman.

2021-07-04 09:00
Bild: Shutterstock, Dagens ETC
Puffetikett
Dagens ETC

Har världens största 
onlineförsäljare av kläder 
inte råd med fläktar?

”Optimismen har inte letat sig in till Zalandos lager i Brunna utanför Stockholm.”

Vill du fortsätta läsa?

Bli prenumerant på Dagens ETC!
Om du redan är det loggar du in här.

Prenumerera digitalt

Från

39 kr

Beställ här!

Beställ senast 26 september så får du en hel månad för bara 39 kronor. Avsluta när du vill.

Prenumerera på papper

Från

327 kr

Beställ här!

Få tidningen både på papper och digitalt. Betala per månad.

”Activists of Optimism” heter modeföretaget Zalandos nya reklamkampanj, som vill ”hylla alla de som står upp för positivitetens kraft och inser makten i ett leende”. Elva kändisar, från saxofonister till kroppsaktivister, uppmanar i Zalandos reklamfilmer ”alla att gå med i rörelsen”.

Den optimismen har dock inte letat sig in till Zalandos lager i Brunna utanför Stockholm.

Där arbetar över sexhundra människor stående i en tryckande hetta. Knappt någon ventilation, inget skyddsombud, inga stolar. Om du arbetar där får du inte sitta ner på hela dagen. Du får löneavdrag när du går på toaletten eller om du inte hinner scanna tillräckligt många varor på en timme. Då får du ”NTT”. Företaget har inte förklarat vad NTT betyder, och ingen verkar veta, men dagen är en ständig stressig strid för att inte få NTT. Varje år höjs antalet varor som en arbetare måste scanna eller packa på en timme för att inte få NTT – samtidigt som lönen står stilla.

Och där, hos Zalandos underleverantör Ingram Micro, råder mobilförbud för de anställda.

Där missade en arbetare sin första sons födsel efter att ha fått avslag på ansökan om att ha med sig mobilen under arbetet när hans flickvän var i sjätte månaden. ”Du får ansöka igen när hon är i åttonde månaden” blev Ingrams svar. När han gick av jobbet en dag hade han blivit pappa utan att veta om det. Han hade massor av missade samtal. Barnet hade fötts för tidigt och flickvännen hade fått åka in under stor dramatik. Ingram tog den dagen från honom, och han får den aldrig tillbaka.

Där får en annan anställd leva med ständig oro över att inte kunna svara när förskolan ringer om att barnet har blivit sjukt.

Där har arbetarna förgäves bett om att få stolar att sitta på, åtminstone för de gravida, efter att tre kvinnor drabbats av missfall.

Och där kunde en anställd bli avskedad efter att ha fått tre varningar samma dag för att ha varit spydig mot chefen.

En dag fick några arbetare nog. Det var inte lönen de var missnöjda med – det var arbetsmiljön. De vände sig till Transport, men fick inte mycket hjälp. Då vände de sig till syndikalisterna och nu började det hända grejer. Nästa gång Ingram ville ge någon sparken, dök hela sektionen upp på mötet och Ingram fick backa.

Syndikalisterna började dela ut flygblad utanför lagret. Då skrev Ingrams vd ett brev tillsammans med Transports avtalssekreterare och förklarade att arbetsmiljön var tipptopp och att samarbetet mellan fack och företag fungerade perfekt. Handels skickade också ut ett brev där de varnade de anställda för att strejka och förklarade att Handels inte skulle stödja någon strejk.

Ingram Micro är inte vilket företag som helst. Det är ett av världens största distributionsföretag, sålt från USA till Kina för femtio miljarder kronor för några år sen och tillika Amazons förebild. Zalando är inte heller vilket företag som helst, utan Europas största onlineförsäljare av kläder. Har de verkligen inte råd med fläktar?