Efter att Greta Thunberg kritiserade tidningens klimatbevakning föddes idén att hon skulle gästspela som DN:s chefredaktör. ”Ni är ärligt talat vårt enda hopp”, sa hon under ett besök på redaktionen. ”Ingen annan har möjligheten att på den minimala tid vi har på oss nå ut med den information och kunskap som krävs”.

Den vanligaste kritiken från läsare är också att DN borde förbättra sin klimatrapportering, och chefredaktören Peter Wolodarski tyckte själv att de behövde uppvärdera klimatfrågan. Därför bjöds Thunberg in för att få inspel i hur de skulle kunna göra annorlunda, vilket är något som kan diskuteras. Vem borde få makt över medier, och är det här verkligen rätt sätt att lägga fokus på klimatet?

Många intressanta frågor kan ställas kring beslutet, men ifrågasättandet av DN verkar alltför ofta bestå av folk som kastar sten i glashus. Exempelvis skriver Anna Careborg, chefredaktör på SvD, att det för henne vore ”otänkbart att lämna över chefredaktörskapet för Svenska Dagbladet till Greta Thunberg eller någon annan aktivist, om än bara för en dag”.

I artikeln hyllar hon sin egen tidnings arbete inom klimat­området, men missar en avgörande sak – att SvD öppet och återkommande misskrediterar klimatforskningen på ledarplats. När man vet det börjar den där höga hästen hon satt sig på mer se ut som en julbock. I en debatt med Wolodarski på TV4 menar hon att det är skillnad på nyhetsjournalistik och opinion, vilket stämmer. Men Thunbergs temanummer ska självklart vara lika granskat som vanligt, med samma ansvarige utgivare. Innehållet kommer att vara influerat av Greta, men det är inte oviktigt att hennes viktigaste budskap är att ”lyssna på forskningen”. Värre skulle det vara att lämna över tidningen till någon som förespråkar något annat, vilket är vad Anna Careborg regelbundet gör på sin ledarsida.

Debatten visar hur känslig klimatfrågan fortfarande är. I Expressen skriver Alex Schulman att det journalistiska inte ”får bli fake news” och uttrycker sig som om klimatforskningen vore en åsikt, likt höger/vänster. Samma tidning tog även in en text från Elisabet Höglund som kallar Wolodarskis idé för ett ”haveri utan dess like”. Höglund brukar själv sprida antivetenskaplig klimatpropaganda där hon kan, och är ett exempel på hur attackerna mot DN:s beslut alltför ofta grundar sig i att man inte gillar Thunbergs budskap, men maskeras som ett ihåligt försvar av journalistiskt oberoende.

DN bör ifrågasättas på ett relevant sätt, vilket görs av Aftonbladets Lena Mellin. Hon hävdar klokt att Thunberg knappast lär kunna påverka journalisternas oberoende och att all nyhetsrapportering styrs av åsikter, likväl som av vad som är viktigt och relevant. Hennes kritik mot tidningen handlar istället om att DN utnyttjar Thunberg som ett PR-trick, vilket det än så länge ligger mycket sanning i. Dagarna efter Thunbergs besök hade DN inte lyckats få upp en enda klimatnyhet på förstasidan, och de publicerar fortfarande tveksamheter, som nyligen en enormt vinklad jämförelse mellan elbil och fossilbil.

Tills DN höjer nivån kommer Thunbergs gästspel att stanna vid ett pr-trick, men Wolodarski har också lovat att de ska stärka klimatrapporteringen och se över sin annonspolicy. Det är vad som är avgörande för DN:s trovärdighet, inte ett gästspel kring ett temanummer. Medan DN arbetar med det borde kritikerna samtidigt se över sin egen trovärdighet, för just nu skakar det farligt i många glashus där ute. 

PRENUMERERA PÅ NYHETSMAGASINET ETC

Den här artikeln kommer från Nyhetsmagasinet ETC
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.