Jenny Bengtsson: Glöm inte bort handlingarna bakom #metoo

När hashtaggen #metoo började spridas i Sverige var det knappast första gången som det höjts röster om sexuella övergrepp i vårt samhälle. Kvinnor har fallit offer för den skiten sedan urminnes tider och varken världen i stort eller Sverige här närmst har någonsin lidit brist på vittnesmål. Det har bara aldrig varit tillräckligt många som velat höra dem. Och ännu mindre har tillräckligt många på riktigt orkat, kunnat eller velat göra något åt situationen. Livet har gått vidare istället, generation efter generation. Alla känner, brukar vi säga, någon som blivit våldtagen. Men ingen känner en våldtäktsman. Det är sedan gammalt. Det är bara så det är.

Det är, med tanke på allt ovanstående, rent av obegripligt hur de första vittnesmålen i vad som senare skulle bli en hel svensk uppropsstorm, kunde komma som en överraskning för någon endaste själ. Ändå var det i början många som tyckte att som kom ut var chockerande, nya fakta eller upprörande. En hel del har också intagit en till viss del förnekande ställning, i försvar för vad man påstår är en massa män som felaktigt och grundlöst pekats ut som sexualförbrytare trots att de är så roliga, schysta, smarta och hyvens. Men oavsett - idag är den stora majoriteten i alla fall på det klara med att sexualbrotten både existerar och samtidigt inte heller är ett något nytt fenomen.