Ledare: Föräldrar – håll ett öga på era barns drogvanor

En månad på högstadiet. Så lång tid hann det gå från det att jag lämnade mellanstadiet bakom mig och började sjuan tills jag för första gången hörde talas om någon i min omgivning som faktiskt ville, skulle eller hade rökt på. Sedan dess har utvecklingen knappast hämmats. Snarare tvärtom, i dag tycks jag kunna räkna upp fler människor som på ett eller annat sätt varit i kontakt med droger än vad jag någonsin hade kunnat föreställa mig för bara ett eller kanske ett par år sedan. Vad beror denna utveckling på? Är det något vuxenvärlden faktiskt lägger märke till?

Jag har av naturliga skäl inga empiriska erfarenheter av hur drogvanorna såg ut bland unga vuxna när till exempel våra föräldrar gick på gymnasiet och Lindeskolan, men jag har sett tillräckligt av min generation i detta träsk för att förstå att det är en utveckling som man med alla medel måste försöka bromsa in. Drogliberalism, ett öppnare synsätt på vissa substanser och deras potentiella användningsområden är en helt annan diskussion, droger är farligt och hämmande för utvecklingen för ungdomar i min ålder och den vetskapen räcker för de allra flesta, men tyvärr inte alla. Jag minns det som i går hur chockad jag blev när en av mina nära vänner på högstadiet berättade att han hade rökt på, jag blev nästan stel och förstod inte syftet, vitsen med att göra det liksom. Dessvärre försökte jag intala mig själv att det nog bara var jag som var lite stel och tråkig eftersom att jag var väldigt negativt inställd till både droger, tobak och alkohol under hela högstadiet. Jag tänkte att det var hos mig problemet låg. Mina vänner beskrev ju trots allt bara någon slags vilja till att ha det skoj och slappna av på helgerna när vi var lediga.