”Den urbana medelklassen har tid, intresse och pengar. De har gjort tågresandet hippt”, säger forskaren Greger Henriksson i Dagens ETC. Artikeln handlar om att det, enligt vissa, bara är den medvetna medelklassen som har råd att välja tågsemester i Europa. Därför blir klimat- och flygdebatten en klassfråga.

Det är ett påstående som både är sant och lite haltande, då det är viktigt att veta att höginkomsttagarna står för de största reseutsläppen, inte låginkomsttagarna. I beräkningar från Mistra Urban Futures orsakar genomsnittsvenskens privata flygande utsläpp på strax över ett ton koldioxid per person och år, medan höginkomsttagare snittar på 2,5 ton. Om det bara handlade om vilka som hade råd att åka tåg borde siffrorna sett annorlunda ut.

Ändå har Greger Henriksson en viktig poäng och gör ett träffande påstående, då flyget ofta är billigare. Om du vänder kronor och behöver resa är det svårt att lägga såväl extra tid som pengar för planetens skull. Det är en orimlig situation som måste förändras för att tågtrenden på riktigt ska hålla i sig. Man ska inte behöva straffas för att göra rätt.

Trots allt väljer många att ta ansvar. Det första halvåret minskade svenskarnas flygande med fyra procent jämfört med samma period förra året, samtidigt som tågresandet skjuter i höjden. I sommar väljer omkring 30 procent fler svenskar tåget jämfört med i fjol.

Och väljarna vill att politiken satsar mer på tåg. I en nygjord Sifo-undersökning tycker 82 procent av svenskarna att landet ska prioritera järnvägsinvesteringar högre än flygplatser. Satsningar behövs, inte minst om tåget ska fortsätta locka in resenärer från flygbolagen. ”Allt fler vill resa med oss och idag kan vi inte fullt ut möta efterfrågan”, sa Crister Fritzson, vd för SJ, till Inköpsrådet.

Situationen har varit minst sagt ohållbar. En sak som det ökade resenärstrycket lett till är att tågtoaletter ofta behöver stängas av, något som väckt stor uppmärksamhet under våren. Sekos huvudskyddsombud la tidigare i år ett stopp på alla SJ-tåg utan minst en fungerande toalett ombord, då de varnade för att resenärer kan behöva göra sina behov i plastmuggar, något som kan leda till aggressivitet mot tågvärdar. Förutom arbetsmiljöproblemet lär sådana ohygieniska situationer knappast locka folk att välja tåget nästa gång, och om tågresandet inte ska bli en fluga som snabbt dör ut behövs såväl investeringar som billigare biljetter – vilket kan bli en svår ekvation för SJ. Politiken behöver hjälpa till.

SJ har sedan tidigare beslutat att investera nya snabbtåg och rusta upp nattågen och den befintliga X2000-flottan. Satsningar kostar, och även om flygskatten har varit ett litet steg i rätt riktning för att jämna ut prisskillnaden mellan tåg och flyg behövs det mycket mer. Nästa steg borde vara att se över subventionerna till flyget (enligt Naturskyddsföreningen över en miljard kronor per år), samtidigt som skattepengarna SJ bidrar med borde öronmärkas för förbättrad tågtrafik. SJ gav 268 miljoner till statskassan förra året, en ordentlig summa som kan hjälpa till att jämna ut skillnaderna om politikerna beslutade för det. 

Det hållbara flyget är fortfarande långt borta samtidigt som klimatproblemet blir allt tydligare. För att nå klimatmålen måste vi hantera resandet, och då måste de som gör rätt gynnas istället för att motarbetas. Flyget ska inte vara billigare än tåget. Det är en orättvisa som politikerna snabbt måste justera – med start i statsbudgeten.

PRENUMERERA PÅ ETC HELG

Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.