Hanna Strömbom: Finns det några snälla grannar här?

Julafton är bara en dag. Man kan vilja fira den traditionellt med anhöriga, eller ensam med pizza och en film i soffan. Kruxet är förstås att alla inte har riktigt samma valmöjligheter. Dessutom är det svårt för den som känner sig ensam att själv åtgärda det. Kanske rent av att erkänna det.

Ett av de finare sätten jag firat på är i stor gemenskap. Med rötter i kulturföreningen Truckstop Alaska uppstod en ny tradition för några år sedan, den att bjuda in alla som vill att fira tillsammans. Evenemanget ”En anständig jul” är inte exklusivt för föreningsmedlemmar, inte riktat enkom till medel- och hemlösa, ställer inte krav på någon motprestation – den är bara tillsammans, enligt devisen skicka vidare. Pustervik i Göteborg kommer att fyllas av människor som är där av mängder av olika anledningar. Jourjobbet krävde att någon stannade i stan, utbytesstudenten har inget alternativ, någon åker hellre hem när tågen inte är så förbannat dyra, andra har inget hem att åka till. Alla äter gratis då julbordet donerats, ingen bjuds på alkohol då alla ska känna sig trygga och förra året kom ungefär 600 personer. Det är inget mindre än fantastiskt. Och inte särdeles komplicerat. För det är inte via ensamheten vi kan komma åt de olyckliga, det är bara genom en breddad gemenskap.