Maria-Pia Boëthius: Feminisering som befrielse

I Frankrike kommer polisen och beordrar kvinnor att klä av sig. Burkinin. I Saudiarabien och Iran kommer polisen och beordrar kvinnor att klä på sig. Täcka armar och hår. Tydliga exempel på "kriget mot kvinnorna", underrubriken på Susan Faludis klassiska bok Backlash.

När andra vågens feminism svepte in över världen i slutet av 1960-talet beskrevs den snart av konservativ politik och stormedier som en kamp mellan könen. Kvinnor "omvända" till feminism påstods kämpa mot alla män, i extrembeskrivningarna "hatade alla män". I sken av vad jag under många år inhämtat om krigets koreografi kan jag se att krigets absolut främsta vapen, effektivare än atombombshot är propaganda och att den aktiverades. En berättigad frihetskamp måste förvandlas till slagfält. Berättelsen om feminismen inlemmades i det mediala uppdraget att förvandla allt nytänkande och alla slags tankar till aggressiva konkurrenter. Män uppviglades till att se feminismen som en fiende, en rörelse som angrep alla män, inte som en legitim frihetssträvan, som de kunde solidarisera sig med. I själva verket har feminismen alltid kämpat mot en maktordning – patriarkatet – som också placerar män i underordning. Jag minns en sekvens med en glädjestrålande ung kille i Afghanistan, som efter talibanernas flykt äntligen kunde raka av sig skägget och rappa utan att riskera att avrättas.