Ledare: Erkänn rasistproblem, polisen!

Största chocken efter romregistret är polisens oförmåga att inse sin egen rasism. Ett minimikrav för polisens särställning i samhället är att kåren ständigt jobbar på att distansiera sig från sina fördomar, skriver Richard Olsson i veckans ledare.

När Skånepolisens registrering av romer nyligen avslöjades lades nyheten till en lång lista av rasistiska skandaler inom polisen. Oförmågan till självinsikt var därför det som chockade mest. Det som gör polisen till en rasistisk organisation är inte att enskilda polismän bär på fördomar, utan att det tycks finnas en kultur inom kåren som tillåter att man baserar sitt agerande på dem.

Att bära på fördomar i sitt undermedvetna är inte i sig det som definierar en rasist, utan hur man väljer att reagera när de bubblar upp i ens medvetande. Den som aktivt ifrågasätter och förkastar varje fördom som gör sig påmind bör inte dömas för att fördomarna en gång planterats där.

Vi påverkas nämligen alla av rasistiska föreställningar – en smitta som vi utsätts för i samma ögonblick som vi börjar ta intryck av världen runt omkring oss. Det är få som är helt befriade från diskriminerande idéer, för så djupt rotar de sig när de sprids från generation till generation genom slentrianmässiga förenklingar, stereotyper och ibland ont uppsåt. De tar sig uttryck i reflexer och instinktiva reaktioner på omgivningen.