I klimatdebatten lyfts gärna att flyget bara står för några få procent av de globala utsläppen. Argumentet används effektivt för att få oss att tro att vårt flygande inte är ett problem, vilket knappast stämmer – för den enda anledningen till flygets låga siffror är att det är något som så få gör. För en enskild individ är det däremot bland det mest utsläppsintensiva du kan göra.
När man vet det här blir den svenska debatten om flyget världsfrånvänd. Här hemma kan flygkritiker höra att de saknar klassperspektiv av personer som menar att dyrare flyg skulle slå mot de fattigare. Det är personer som lär ha missat att Boeings vd säger att 80 procent av världens befolkning aldrig har suttit på ett flygplan, eller brytt sig om att ta in hur förödande klimatkrisen slår mot världens fattigaste. Europas befolkning på tio procent står för över en fjärdedel av flygresorna, medan Afrikas befolkning på 17 procent endast utnyttjar två procent av luftrummet.
Så nej, världen är inte rättvis idag, och det är inte rättvist att svenskar okynnesflyger till subventionerade priser. Men borde vi inte arbeta för att världens resterande 80 procent också ska få flyga? Jo, i en värld utan klimatkris och begränsade resurser skulle det vara en självklarhet. Men i den riktiga verkligheten skulle framtiden i så fall snabbt bli mörk. Som exempel skulle de globala utsläppen öka med 40 procent om hela världens befolkning unnade sig en Thailandsresa per år, medan vi i Sverige behöver minska utsläppen med 15 procent per år för att klara Parisavtalet. Då ska vi påminna oss om att vi nationellt minskade våra utsläpp med obefintliga 0,2 procent förra året, och att vårt flygande står för lika stora utsläpp som personbilstrafiken.
Det krävs en högst priviligerad person för att lyfta flyget som en rimlig vardagssyssla. Argumentet blir än mer arrogant om vi tittar på en rättvis utsläppsnivå. Genomsnittssvensken flyger årligen för koldioxidutsläpp på över ett ton, motsvarande t/r Stockholm till Spanien. Utsläppen motsvarar en persons hållbara nivå för ett helt år – då både mat, boende, övriga transporter, konsumtion osv framöver måste ingå inom ett ton för att nå klimatmålen. Samtidigt släpper bara maten idag ut två ton per person, vilket gör det lätt att förstå hur stora förändringar vi behöver göra – och svårt att se hur flyget ska få plats i den budgeten.
Som tur är har många svenskar lyckats hålla sig kalla inför de vilseledande argument som sprids för att få oss att fortsätta flyga, vilket inte uppskattas av alla. Som exempel har flygplatsen i Ronneby förlorat var tionde resenär, vilket har gjort att kommunordföranden Roger Fredriksson (M) nu tänker ändra kommunens resepolicy för att få fler att flyga. Han uppmanar samtidigt andra aktörer att göra samma sak.
Nationella politiken är hopplöst handlingsförlamad på området. Idag subventioneras flyget av staten med minst 8,4 miljarder per år - en summa som många hellre skulle lägga på välfärden eller klimatomställningen. Som bäst släpar politiken efter, som värst motarbetar den en stabil framtid. Och ja, det vore toppen om flygets omställning snart vore här, men vi är inte där än och allt tyder på att vägen dit är lång. Tills dess måste vi behärska oss, och fatta vad rättvisa faktiskt är.
PRENUMERERA PÅ ETC HELG
Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.
