Ledare. Johan Ehrenberg.

2019-08-23 03:00
Puffetikett
Dagens ETC

Det ansvarsfulla är ansvarslöst

Klimatkrisen handlar inte om att vi inte kan leva bättre liv, resa globalt, öka energin till alla och föda tio miljarder munnar.

Det handlar om att det inte kan göras om de som idag skapar och tjänar på utsläppen får fortsätta.

I början på augusti var jag ansvarslös. Jag skrev en ledare om att mer biobränsle är ett hot mot klimatet, jag tog fram fakta som veckan därpå även forskare presenterade i flera medier.

Motreaktionen var snabb (vilket är bra) och argumenten usla (det vill säga det man alltid sagt, svensk skog växer, alltså kan vi öka biobränsle uttaget). Men det egentliga motargumentet var att branschen för förnybar omställning måste vara ”enig” och att det inte går att ställa om om inte biobränslet får öka stort.

Fast biodiesel släpper ut lika mycket koldioxid som fossil diesel.

Vi ska låtsas minska utsläpp fast de ökar eftersom annars får vi inte bort oljan.

Det här är en väldigt ansvarslös politik.

När unga och barn och andra via Fridays for future nu klimatstrejkar så är det inte för att vuxna ska lockas till ”dialog” som LO föreslår eller hitta ”ansvarsfulla” förslag om hur omställningen ska ske så att kolindustrins ägare eller bilnäringen inte drabbas. Utan det de ropar är egentligen: ”FÖR HELVETE ERA SATANS SLÖSKALLAR, FATTAR NI INGENTING, SLUTA FEGA OCH BÖRJA OMSTÄLLNINGEN DIREKT. JA, NU DIREKT!”

De verkligt ansvarsfulla är de som kräver omgående aktion, de som stoppar flygplan, de som vägrar ökat raffinaderi, de som hindrar gammal skog att tas ner, de som fattat den enkla sanningen.

Det handlar inte om ett uträknat klimathot man kan förhandla om.

Det handlar om att klimatkrisen är här.

Och det innebär att gamla sanningar plötsligt ställs i nytt ljus.

Den ”rena skogen” blir ett problem om vi ökar uttagen. Vi har tio år på oss att halvera de totala utsläppen. När Anders Wickman, Göran Berndes, Mattias Goldmann och Filip Johnsson med flera skriver att klimatkrisen är mycket längre bort än tio år, snarare 40 (vilket alltså gör att nedhuggna träd hinner kompenseras) så vet de att de har fel. Hur fint samhället än ställer om om 30 år betyder inget om klimatkrisen får skena inom tio år.


Prenumerera på Dagens ETC:s nyhetsbrev

 

Det är möjligt vi kan öka uttag om 30 år, det får barnbarnen diskutera, men för att de ska kunna göra det måste vi bromsa idag och det rejält. Framför allt minska det vanvettiga utbytet av fossil energi mot biobränsle.

Varför tänker dessa klimatforskare och förespråkare så fel?

Jag tror att det beror på att man gett upp.

Uppgiften att snabbt elektrifiera samhället, snabbt öka kollagring, snabbt få fram annat jordbruk och samtidigt bevarad skog är för dem övermäktiga eftersom de med makt och pengar inte lyssnar. Hur fina konferenser man än organiserar.

Inte ens våra pensionsfonder klarar av att ställa om från fossila investeringar.

Ingen regering vågar föreslå pengar till de som lagrar koldioxid i skog, ingen ställer krav på energibesparing i hus på riktigt eftersom då höjer fastighetsägarna hyrorna och ingen vågar sätta det rätta priset på fossil energi får då skickar näringslivet kostnaden rakt ner till väljarna. Ägarna kommer ju inte ta några kostnader.

Men så här kan inte en klimatpolitik skapas.

Politiken uppgift är att akut införa stora ersättningar till de som drabbas, megastora investeringar för att öka takten och rejäla subventioner och stöd till de som med egna medel gör rätt.

Varje försök att vara realistisk i så måtto att dagens ekonomiska system ska få fortsätta är orealistiskt.

Vi måste åka mindre fossilbil och det omgående. Inte om 15 år, utan nu. Vi måste konvertera existerande lastbilar till eldrift. Vi måste prisa ut bensinen men samtidigt göra alla kollektiva resor enkla och gratis. Vi måste tvinga transporter till nollutsläpp. tekniken finns, resurserna finns, men de privata finanskapitalet investeringsstrejkar. Då måste politiken göra det själv.

Den här uppgivenheten är en del i klimathotet och att den kommer från de som vet bättre är bara ett bevis på hur akut läget. är.

Vi vet vilka åtgärder som krävs för att hindra katastrofen.

De är inte svåra tekniskt och måste inte göra vardagen för den enskilda sämre.

Men de utmanar de som har makten att säga att ”det där var en intressant tanke, det ska vi resonera om”.

Så vad gör man? Man pratar om det som inte finns. Det som borde finnas. Alltså system för att ta bort koldioxiden och lagra den. Det finns många olika förslag, det ena mer high tech än det andra (att dammsuga luften på koldioxid och koncentrera den och skicka ner den i norska havet till exempel – något som är omöjligt ekonomiskt, inte fungerar fysiskt, ingen vet hur gas nedskickad under havet kommer bete sig långsiktigt). Och de enda system som faktiskt fungerar – biokol och förbättrat jordbruk – presenteras men inget görs eftersom det kortsiktigt är ekonomiskt mindre lönsamt än att bara bränna på. (Jag ska i en kommande ledare gå igenom detta mer noggrant.)

Klimatet utmanar hela det ekonomiska systemet.

Ja, just det.

Klimatkrisen handlar inte om att vi inte kan leva bättre liv, resa globalt, öka energin till alla och föda tio miljarder munnar.

Det handlar om att det inte kan göras om de som idag skapar och tjänar på utsläppen får fortsätta.

Sluta fega nu.

DIGITAL PRENUMERATION

TVÅ VECKOR GRATIS!

Läs alla artiklar från Dagens ETC utan kostnad första två veckorna. Därefter är priset 199 kronor/månad. Ingen bindningstid. Du får dessutom Dagens ETC direkt till din mejl, alla dagar i veckan. Beställ för att läsa direkt.

Genom att klicka på ”Prenumerera” godkänner du prenumerationsvillkoren och samtycker till att ETC-företagen hanterar dina personuppgifter

Johan Ehrenberg
Johan Ehrenberg 

Grundade ETC 1976. Svarar gärna på frågor och skriver mest om ekonomi och politik. Och solceller. Men det är ju politik det med.

Mejl johan@etc.se

Twitter @JohanEhrenberg