En av de mest förbluffande sakerna i Visby är att nazisterna, NMR, får tillstånd att demonstrera och ha bokbord – som om de vore en syjunta från Värmland. Det är måhända positivt att de säljer böcker istället för att bränna dem, men det är ett historiefrånvänt samhälle som tillåter dem utöva hat på öppen gata. Vi borde veta bättre.
På Säpos lista över personer som är mest aktiva i NMR är drygt varannan dömd för brott, var fjärde av dem för våldsbrott som dråp och grov misshandel. Förra året vid den här tiden dömdes män från NMR för att ha placerat bomber vid flyktingförläggningar i Göteborg, där två av bomberna detonerade. Nazisterna är öppet hatiska mot utlandsfödda, meningsmotståndare och HBTQ-personer. Ändå har de fått polistillstånd att stå ett stenkast från RFSL, Riksförbundet för homosexuellas, bisexuellas, transpersoners och queeras rättigheter.
”Polisens beslut är en katastrof för vårt demokratiska samhälle. Både som privatpersoner och som rörelse är vi direkt hotade av nazistiska och rasistiska krafter. Att de ges polisskydd för att stå utanför vår dörr och hota oss, är på en helt ny nivå än vad vi sett tidigare”, säger Sandra Ehne, förbundsordförande RFSL.
På grund av beslutet har RFSL Ungdom valt att ställa in sin medverkan. Det är ett tydligt bevis på att folk borde känna sig otrygga – och det borde vara en stor politisk och demokratisk fråga att de som skapar otrygghet tillåts ta plats, medan de som rätteligen känner sig otrygga tvingas stå utanför.
Samtidigt handlar diskussionerna på Almedalens finare politiska arenor främst om otrygghet, men det är konstigt nog inte hotet från nazister och rasister som orosdebatten handlar om. Inte heller handlar den om det som svenskarna generellt sett är mest oroliga för enligt undersökning från SOM-institutet, nämligen klimatförändringar och miljöförstöring. Hållbarhetsdebatten i media känns i princip obefintlig.
I intervju efter intervju diskuteras istället hoten från flyktingen, eller invandraren. Under söndagens SVT Opinion Live lät det som ett faktum att invandraren våldtar. Ann Heberlein (M) ilsknade till mot Gudrun Schyman (Fi) i våldtäktsdebatten mellan de två, och det var ett intressant skådespel kring hur vi väljer att gruppera människor. Schyman är ovillig att diskutera att andra länders kulturer kan ha värre patriarkala strukturer än Sverige, samtidigt som Heberlein inte vill diskutera att det främst är män som våldtar. I ena fallet går det att generalisera grupper, men inte i andra.
Debatten togs över av faktumet att vi antingen borde hålla potentiella våldtäktsmän ute genom att stänga gränser, eller genom specialinriktad information till dem. Det är fascinerande att intelligenta personer som Alice Teodorescu (politisk redaktör för GP) och Ann Heberlein inte reflekterar över vilka ärenden de går när de fokuserar debatten bort från det svenska samhället. För de gör inte nutidens eller framtidens våldtagna kvinnor en tjänst genom att låtsas som om bara vissa invandrade grupper kan vara förövare. Något som #metoo visade var väl trots allt att vi alla behöver informeras kring vilka kulturella regler som gäller här i Sverige. I alla rum – på jobbet, i hemmet, på gatan, på krogen – kan man bli utsatt. Av alla typer – okända, kända, svenska, närstående, utlandsfödda.
Många svenskar gick högljutt ut under #metoo och menade att man som kvinna borde få räkna med lite tafs, vilket visar hur långt vi är från en svensk samsyn i de frågorna. Erfarenheterna som fortfarande dagligen dyker upp visar det stora strukturella problemet, ett annat exempel är det utbredda näthatet. Vi har en lång väg att gå innan vi i Sverige med svensk bakgrund spelar med samma regler. Alla behöver lära sig att respektera människors gränser och förstå vad som är accepterat. Män som kvinnor, nysvenskar som ursvenskar. Alla. Inte vissa.
Synen och uttrycken som vi sett under Almedalsveckan, bland polisen, partier, debattörer och medier, är oroande.
Sverigedemokratisk retorik har uppenbarligen nötts så länge att tillräckligt många har svalt den, och den ständigt upprepade ”lösningen” på de flesta samhällsproblem är att hålla ”andra” ute ur vårt land. Samtidigt lyser diskussion kring riktiga lösningar och verkliga samhällshot med sin frånvaro. Att RFSL Ungdom får stanna hemma medan nazister ges fritt spelrum är ett alldeles för tydligt bevis på hur snett vi hamnat, och vilka av hoten vi som samhälle väljer att acceptera.
