Läs också: Jätteläcka blottlägger det internationella skattefusket
Den Panamabaserade advokatbyrån har hjälpt över 200 000 företag och fonder att undvika beskattning och i Sverige har bland annat Nordea glatt bidragit. Läckan och det journalistiska arbetet som ligger bakom tycks gigantiskt och vi kan räkna med många saftiga historier och mer detaljer under veckan som kommer.
”Man blir naturligtvis väldigt förvånad”, säger finansminister Magdalena Andersson.
Äh. Det blir du väl inte. Vi vet ju att det fungerar så här. Inte på detaljnivå naturligtvis, men som princip.
Skatteflykt sker på många sätt och på flera nivåer. Från de rena skattebrotten till den lagliga skatteplaneringen och så allt som befinner sig i gråzonen däremellan. Resultatet är dock detsamma – pengar som skulle kunna användas till det gemensammas bästa blir osynliga i skatteparadisens svarta hål.
Ingen vet riktigt hur mycket pengar som sammantaget döljs i skatteparadisen. 140 000 miljarder enligt en sammanställning för några år sedan. Siffrorna svindlar. EU-länderna förlorar mer i skatteflykt än de satsar på sjukvård. För Sveriges del kan det i rena uteblivna skatteintäkter röra sig om minst 40 miljarder varje år. Det är ungefär lika mycket som hela gymnasieskolan och dubbelt så mycket som assistansersättningen vars kostnader ständigt ifrågasätts. Och allt detta understött av banker vi håller under armarna när det blåser.
Olämpligt, säger Magdalena Andersson. Olämpligt, really? Det är väl det minsta man kan säga. Hon fortsätter med att uppmuntra Nordeas ledning och andra bolag att fundera över om de verkligen vill att deras varumärke ska synas i dessa sammanhang. Men det är ju precis det de har funderat över hela tiden. Och kommit fram till att de, såklart, inte velat förlora starka kunder.
Jag hoppas att finansministern när nyheten har landat kommer att prata mindre om Nordeas brist på moral och mer om vad politikerna ska göra för att reglera det kapital som flödar bortom skattemyndigheternas radar. För några år sedan – i finanskrisens spår – enades världens toppolitiker om att skatteparadisen skulle sättas dit ordentligt. Resultatet blev bland annat avtal som ska underlätta för nationella skattemyndigheter att få ut information. Även om det naturligtvis är bättre än ingenting menar de flesta att avtalen är tandlösa och det saknas ordentliga kontroll- och sanktionsmöjligheter. Så tyder också beräkningar på att skatteflykten snarare ökat än minskat. Det behövs betydligt radikalare åtgärder helt enkelt. Och de måste, till skillnad från nu, inkludera världens fattiga länder och tillvarata deras intressen.
Kvarnarna inom OECD och på EU-rättslig nivå mal långsamt. Men nu är vi ju inte bara utlämnade till internationella överenskommelser. Det finns mycket Sverige kan göra själva om vi vill komma åt skattefusk och aggressiv skatteplanering. Det här med vinster i välfärden till exempel. Frågan har dött mediadöden. Knappt ens Vänsterpartiet orkar tjata om det längre. Men faktum kvarstår. Vi ger mångmiljardbelopp till de stora välfärdsföretagen. Försvinnande lite betalas tillbaka i skatt. Merparten av dem ägs av riskkapitalbolag och deras överskott flyger via avancerade upplägg till skatteparadis utan att passera Skatteverket. Vill Sveriges politiker att deras varumärke ska skymta i ett sådant sammanhang? Obekvämt var ordet.
En välgärning vore också om regeringen gav kommunerna ordentliga verktyg att genomföra offentliga upphandlingar där leverantörer som har sin bas i skatteparadis undantas. Tidigare har EU-rätten bedömts utgöra ett hinder för detta och bland annat Kalmar kommun har fått en knäpp på näsan av Konkurrensverket som menade att det var diskriminerande att utesluta företag med kopplingar till skatteparadis. Ett nytt EU-direktiv skapar nu andra möjligheter.
Naturligtvis är jag medveten om svårigheterna att alls lyfta den här typen av frågor givet det parlamentariska läget. Men jag önskar mig ett efterspel till detta avslöjande som är mer än ett framgäspat ”obekvämt”. Ge oss lite mer frust och spott i tv-rutan. En minister som råkar svära i direktsändning och säger ”satans tjuvar, det här är samhällsfarlig verksamhet!”.
Alla ni som just nu ojar er över just Nordea och säger att ni ska byta bank kan gott också spotta och frusta lite på hela maskineriet. För det här är ju inte ett marginellt fenomen. Det är ingen skavank i systemet. Det är systemet.
